Worst best city

Jag hade inte tänkt ta upp det i min årssummering men årets "*head xplodes*" går med oöverträffad marginal till dagens ledare på Expressens ledarsida: "Värsta bästa staden"

Så ofattbart korkat. Men ändå: tack Expressen för påminnelsen om den där alldeles särskilda stockholmsmentaliteten. Det blev just lättare att tvingas fira nyår utan att med med våra vänner se stan lysa upp av fyrverkerier och alkoholbubblor från en balkong, Västerbron eller en södersk höjd.

Promenade de jour de Noël

Eller då på svenska: "juldagspromenad". Svenskans direkhet och sammansatta ord är särskilt fina utomlands.

Une pause

Ett kort avbrott i min bloggpaus.

Med vintern och vardagen på ingång försöker vi få grepp om det faktum att vi bor på landet. På landet vid havet förvisso. Men likväl: på landet. På riktigt. Också Jessica, vars uppväxt finns i allt här, upplever ett uppvaknande. Kanske var det korta nattflygets skarpa kontrast mellan väst- och östkust, storstad och kustby, Vancouver och Seaforth som utlöste det men fem år i Stockholm har satt spår i oss båda. Och det går nog inte en dag utan att vi tänker på stan, tuben, byggnaderna, Indigo, Fernet eller er.

Sedan läser man en stockholmsk nöjesblogg eller helgbilaga och – poff – saknaden är borta.

Nu väntar de olästa resterna av helgens Globe and Mail. Som sängfösare är http://tvseries.nuonflux.com/ nästan lika bra som på att onödiggöra nedladdningsdebatten eller förebåda tv-tablåernas, för att inte säga tv-kanalernas eller varför inte hela tv-mediets, död. Med bättre bildkvalitet och större utbud är det snart vettlöst att använda teven till reellt tevetittande istället för det Internet där allting utöver direktsändningar finns när man vill ha det, och inte när det behagar visas.

Bonne nuit.

Vancouver

På internetkafé i stan där det i vintras regnade 40 dagar i sträck.

Ute - regnar det.

Inomhus finner jag mig fortfarande snurrig från erfarenheten att bila tvärs över Kanada innebär att man är frånkopplad från Internet 99,98% av tiden. Trådlöst internet har en del att leva upp till nu för att inte för alltid vara en besvikelse.

8 1/2 dagar tog det inklusive en handfull stopp och omvägar men intrycken kommer att ta längre tid än så att smälta. Bara att skriva en någorlunda uttömmande sammanfattning om resan är en tidsmässigt större uppgift än vad den här hobbybloggen borde vara, men ett par bilder lägger jag upp när vi väl vadat igenom alla de hundratals som på hårddiskar, minneskort, dia- och mellanformatsfilmer för alltid kommer att utgöra kära memory triggers om vad vi just upplevt.

Värt att betänka: vill någon göra om resan så är jag all in. Att korsa en kontinent per bil för nöjes skull ger en ihållande men illavarslande känsla av att vara ett försvinnande privilegium i en tid vars levnadssätt dagligdags påvisar en stigande grad av ohållbarhet. Carpe diem m a o.

Montréal - ?

Lämnar Montréal nu, med endast ett snabbt stopp för att köpa ett par påsar sekundfärska Montréalbagels.

Får se hur långt vi kommer idag; att korsa Ontario kommer att ta minst två dagar. Håll tummarna för fint väder.

Fredericton - Montréal

[plats för foto]

5945,64 kilomètres

Sammanlagd effektiv restid: 69 timmar och 22 minuter. Första etapp: Halifax - Fredericton. Resstart: nu, när jag har stängt av datorn.

Se préparer à…

Skaffar nya vinterdäck, lånar guideböcker, reparera bilen, blir medlemmar i CAA, köper Fuji Velvia diafilm, läser kartor, tvättar, packar… Anledning? Kommer imorgon.

Téléphone mobile

Betala minst 210 kr månadsvis för en, till nästa månad icke-överförbar, samtalspott à 200 minuter men med kort bindningstid – check.

Betala minst 210 kr månadsvis för en dito samtalspott på omkring 300 minuter med 36 månaders bindningstid – check.

Betala tusentals kronor för föråldrade låsta operatörstelefoner även om du abonnerar på ett 36 månaders telefonabonnemang à minst 210 kr/månad enligt ovan – check.

Välj mellan en (1) GSM-operatör eller den handfull CDMA-operatörer som tillhandahåller telefoner och nätverk som bara går att använda i: Kanada, USA, Venezuela, Hong Kong och fem länder till som är för små för att komma ihåg – check.

Men glöm att kunna ta med dig ditt telefonnummer när du byter operatör – check.

Betala extra för precis allting: 2 kr/samtal för varje minut utöver de i din samtalspott, alla samtal utanför din hemstadsregion, röstbrevlåda, mobilt Internet samt, i vissa fall, bara att ha möjlighet att använda SMS – check.

Till sist, som kronan på verket: Betala för inkommande samtal – double check!

Kanadas bedrövliga mobiltelefonmarknad lider av sådan brist på konkurrens att motsvarigheten till ICA Kvantum är telefonoperatör här. Det skulle man knappast vara om det inte gick att tälja guld med kniv motsvarande svenskt bankväsende. Att rationellt försöka sätta mig in en marknad så avtalsmässigt svårgenomtränglig att den får fakturorna på Sveriges elmarknad att framstå som lättlästa har varit det svåraste konsumtionsbeslut jag någonsin fattat. En påträngande känsla av att bli lurad oavsett vad jag väljer ingår garanterat inte de eviga valfrihetsförespråkarnas frimarknadsvision och den enorma mängd tid jag har tvingats lägga på detta för att fatta ett rationellt beslut borde heller inte göra det. Alternativet ska inte vara att antingen ha möjlighet att sätta sig in i mobiltelefonins varje aspekt eller att, som de flesta, fastna i extremt dyra 36-månadersabonnemang för att konkurrensen inte fungerar.

Vi skaffade ett kontantkort.

Jour du football

SOCCER ON TSN

DATE SHOW TIME
Oct 18th UEFA Champs. League Soccer Matchday #3: Chelsea vs. Barcelona 2:30 PM
Oct 19th UEFA Champs. League Soccer Matchday #3: Bordeaux vs. Liverpool 12:00 AM

Note: All times are Eastern.

Champions League på teve och Offside i brevlådan; Barcelona i brandgult med guldfärgad text och Unicef-logga på magen; Brittiska matchkommentatorer men ett tidigt Chelski-mål; En lång Musikministern-text om svensk fotboll.

Les Trailer Park Boys

Avslutar en lång dag på stan med att på vägen hem se Trailer Park Boys: The Movie i det lite nedgångna Penhorn Mall. Dartmouth och Cole Harbour som utgör den här, lite ruffigare, sidan av Halifax är Trailer Park Boys-land: den ursprungliga husvagnsparken Sunnydale ligger här, tv-seriens inspelningsplats likaså och just Penhorn Mall är var Bubbles stjäl sina kundvagnar och Ricky ibland jobbar som fifflande mall security.

Filmen är okej men jämfört med tv-serien står den sig ganska slätt. Ghostbusters skapare, kanadensaren Ivan Reitman har hjälpt till att anpassa idén till ett mer Hollywoodvänligt format, vilket inte överraskande lett till att satiren har skruvats ned och känslan av filmkomedi skruvats upp. Ändå är resultatet en rekordartad publikframgång här i landet vars engelsktalande befolkning aldrig väljer att gå och se engelskspråkiga inhemska filmer före dem från USA. I Québec beter man sig naturligtvis tvärt om och lite symptomatiskt finns ännu inte filmen dubbad au Français.

Men ett fint och alls inte osant stycke Östkustkanada är Trailer Park Boys alltjämt, både som film och tv-serie.

Icelandair Redux

Dagens mest efterlängtade nyhet: Icelandair börjar flyga på Halifax igen. Nova Scotia – Island är bara drygt fyra timmars flygresa och från Reykjavik kan man lätt ta sig vidare till resten av Europa. Tidigare tilläts man dessutom stanna tre nätter på Island på samma Icelandair-biljett vilket nästan känns orimligt tilltalande efter alla de timmar vi, i Kriget mot terrorismens namn, tvingats köa på Newark eller Heathrow de senaste åren.

Suh-weet.

Beach Break

Beach Break
Ink jet transfer on canvas

Mitt bidrag till den årliga, öppna surf-konstutställningen i Jessicas föräldrars galleri. Till min stora förvåning dessutom såld redan på öppningsdagen.

Ikväll väntar också den årliga största-potatis-tävlingen i Seaforth Community Hall mellan byns bonde Douglas och fiskare Basil. Den förre bor på andra sidan vägen och säljer färska ägg och grönsaker till oss, den senare har jag ännu inte träffat. Enligt ryktet kommer det att säljas öl till självkostnadspris och kan det komma att gå vilt till.

25 mètre par seconde

Vinden väcker mig. Radion rapporterar att det på de två stora hängbroar som spänner över Halifax Harbour blåser 90 km/h och att all långtradartrafik är avstängd resten av dagen.

På bottenvåningen är det 16˚C när vi stiger upp och kring fötterna drar det som det anstår ett 169 år gammalt hus.

En kvart senare börjar det regna horisontellt och strax innan stormdimman färgar världen askgrå hinner vi se att det kokande havet nästan är terrakottafärgat vid strandkanten.

Suède - Espagne 2 - 0

Sjätte dagen i rad med molnfri himmel. På datorskärmen ser jag
Sverige slå Spanien i efterhand. Glenn Hyséns sluddriga tjöt ekar i vardagsrummet och jag upplever någon slags, om än inte obehaglig, kontextkollision.

Tack Karl för videofilerna och Internet för att vida överträffa teven som distributionskanal.

Maine

Författaren, naturfilosofen och upphovsmannen till civilt motstånd Henry David Thoreau kallade det på 1850-talet för ”The fresh and natural surface of the planet Earth”. Själv, som inresande från Kanada där just gränstrakterna är de som är tätbefolkade, skulle jag vara beredd att kalla Maine märkligt och… på något sätt illavarslande. Lämnar man den lilla gränsstaden Calais bakom sig väntar två timmars körning genom skogsbeklädd ödemark för att komma till städer så obekanta och förbisedda att de lika gärna skulle kunna ligga på USA:s bakgård. Vilket kan vara just vad Bangor, Augusta och Skowhegan gör. Vilket, i sin tur, för tankarna till de städer på andra sidan gränser man just lämnat bakom sig och som sannerligen inte lär vinna epitetet Party Capital of the Universe under överskådlig framtid. När jag sedan läser att chefen för skogsskyddsgruppen Restore kallar Maine "the country's last big forest, totally undeveloped and nearly unpopulated", att det dröjde länge innan USA-Kanada-gränsen fastställdes här och att älgen är lika närvarande i folks medvetande som den är i kanadensarnas kan jag inte frigöra mig från känslan att jag befinner mig i Kanadas okända 11:e provins, den onda tvilling som i sagorna väljer fel sida men som ändå alltid bär spår av sitt ursprung.

Lövskogen är annars helt magnifik så här års och Thompson’s Family Diner Restaurant i Bingham kan ha de bästa donuts jag någonsin ätit.

Newsweek, 6 octobre 2006

Américains du nord

I morgon korsar vi gränsen till Maine för att fira kanadensisk thanksgiving i Stephen King-land i en sommarstuga på en ö utan el eller rinnande vatten. Det är bara jag som har ifrågasatt det förnuftiga i att åka bil 20 timmar t/r för att tillbringa två dygn i en stuga, men så reser jag med bara Nordamerikaner också. Som än så länge inte rört en min över att de missar Sverige – Spanien på lördag.

Vacuum

Inte nog med att vår dammsugare är ofattbart högljudd den är också så uselt utformad att man – av skilda anledningar, märk väl - inte kan: dammsuga smala utrymmen, under sängen, trappstegen, bilen och små mattor.

Den enda förklaringen jag kan tänka mig till att modellen fortfarande tillverkas och köps är att folk inte dammsuger själva. Det var i alla fall fallet hos den dam som vi köpte dammsugaren av.
- Visst låter den högt men städhjälpen har minsann aaldrig haft några klagomål på den.

Ja, eller hur.

Vi kommer aldrig, aldrig någonsin att använda den igen. Och vill uppmana alla städhjälper att strejka till dess att deras arbetsgivare slutar tillhandahålla avskräde som borde ha konkurrerats ut på vilken semifungerande marknad som helst redan under de gamla grekerna. Eureka som dammsugaren heter till råga på allt.

L'homme-machine

Dagens goda gärning: bränner Kraftwerks ”The Man-Machine” åt Jessicas kusin Peter, 14 år.

Just Mensch-Maschine-stassen kan vara den bästa, minst ovärdiga maskeradutstyrseln ever. Till Halloween funderar Mark och jag på att fira sjuårsjubileum sedan vi första gången kläckte och genomförde idén. Men vi blir gärna två till. Några frivilliga?

Mouvement des vagues

Jessicas syster Eva har vernissage.”Wave” fångar känslan av att se sig över axeln och se hur vågen börjar bryta. Då är det hög tid att börja paddla.

Vent violent

Årets första brasa. Ute blåser det som för att påminna oss om att det är 3-årsdagen för när orkanen Juan lamslog regionen och lämnade t o m Halifax utan ström i nästan en vecka.

Baie de Fundy

På vägen tillbaka till Nova Scotia tar vi omvägen genom Fundy National Park. Sommartid finns här valar och andra sevärdheter men årets runt finns här ett naturfenomen som bara existerar här: sexton meters skillnad mellan ebb och flod. 16 meter. Takhöjden i rummet du sitter i är antagligen ca 2,70.

Om möjligt ännu maffigare är anledningen till att naturfenomenet uppstår. Bukten Bay of Fundy som ligger mellan Nova Scotia och New Brunwick är inte bara formad som ett tratt, tidvatteneffekten förstärks ytterligare av att buktens vattenmassa börjar självsvänga av månens dragningskraft med frekvensen 2 per dygn eller 0,0000232 Hz (svängningar per sekund). För handen fram och tillbaka i ett handfat med vatten i takt så att skvalpet växer till sig. Bingo – handen är månen och vattnet är en hel havsbukt.

Så coolt.

Coopérative

Fredericton grundades efter den amerikanska revolutionen då tiotusentals loyalists, lojala med den engelska kronan, lämnade USA och flyttade norrut.

Vi befinner oss alltså i det New England där drottningen alltjämt är stadsöverhuvud, där man t o m dricker te till maten, där de viktorianska trähusen präglar staden och landskapet, där de med skottskt påbrå ofta bär kilt med familjens clan tartan till fest och bröllop och, inte minst, där det Brittiska samväldets största gymnasiskola finns. Fredericton – Boston 5 – 0.

Jessicas morfäldrar är inte bara en av anledningarna till att vi flyttade hit utan som ihärdiga miljö-, rättvise- och fredsaktivister bland de bästa förebilder man kan ha. Jag tror jag aldrig har hört Jessicas morfar hålla ett festtal utan nämna hur människan måste lära sig ta hand sig, djuren och planeten och inte låta krig, fattigdom, miljöförstöring och girighet ta överhand.

I den andan följer Jessica och jag med Robert och Marie och handlar på en co-op-affär stort som ett varuhus med låga priser, mycket lokalproducerat, demokratistyrt av medlemmarna och vars överskott inte tillfaller gamiga mångmiljonärer utan går tillbaka in i verksamheten eller skänks bort till välgörande ändamål. När jag för första gången hittar ett miljövänligt tvättmedel i Kanada får jag inte bara en tår i ögat utan vill shoppa som aldrig förr.

La mer de l'anglais

Att resa i det hav av engelska som är Nordamerika och som till synes varje beslut som fattas i Quebec utgår ifrån har en underbar liten fördel: ens känslighet att höra dialekter förfinas.

I Newcastle och kring den, tydligen, världsberömda laxfiskefloden Miramichi talas en mjuk irländsk dialekt med tydliga ”t” och betonade icke-tungspets-r en masse. Att uppmana något att följa med i bil till Chicago blir således ”Gett in’de curr we’rr goin’ to Chicarrgo”.

De mémoire

Bröllop i Newcastle. På gymnasiet var jag här som utbytesstudent. Det är ingen underdrift att säga att det har ganska stor del i att jag senare träffade Jessica.

Det är märkligt hur gymnasiet sätter spår i en. Kanske har det med ens mentala utveckling att göra, vad vet jag. Är det därför känns det fel att man just då ska placeras i den genomtrista miljö som varje gymnasieskola ofrånkomligen är. Just i den åldern vill man, eller åtminstone jag, inte ens lära sig något. Då borde man få göra någonting positivt som tar vara på den mentala utveckling man genomgår. Ett par år bara så är man vuxnare och mer motiverad att studera och har antagligen bättre koll på vem man är och vad man vill göra. En uppskattning på hur mycket mindre det kostar samhället att sätta gymnasieungarna i skola när de inte vill vara där istället för att låta dem vänta några år skulle jag gärna vilja se. När nu allt ändå bara mäts i pengar.

Pas de surf

Nä, några surfbilder blev det inte. De få stränder igår som inte hade pålandsvind och grötiga vågor var redan fulla av surfare. Inte bara av surfande surfare utan av surfare som gärna, och ofta i timtal, står och glor på vågorna, snackar om vågorna, kliar sig i skägget, lyssnar på väderleksrapporter om de inkommande vågorna och drar handen genom det solblekta surfarrufset. Den surfscen som har uppstått här under de senaste åren är det många locals som gärna skulle vara utan. Särskilt när ryktet om Nova Scotias vågor under Atlantens orkansäsong har börjat locka till sig folk ordentligt mycket längre bort än stadsborna från Halifax, de s k townies. I år har vi sett bilar med brädor på taket från Florida och Oregon vilket är så långt härifrån man kan köra i rakt sydlig och västlig riktning.

Men fortfarande finns det stränder som scenen inte har upptäckt; jag lär mig som sagt fortfarande.

Nu åker vi till New Brunswick, Nova Scotias närmaste granne och Kanadas enda officiellt tvåspråkiga provins. På schemat står bröllop i en av Nordamerikas mest irländska städer, mormor och morfar-visit i en av kontinentens mest engelska städer och lönnlöv längs med vägen i varje nyans utom blått.

Questionner

johan said...
Den nyfikne undrar då:
Hur lång tid tar det att:
våtlägga dräkten?
värma upp atlantvattnet i den våtlagda dräkten(se fråga ovan)till behaglig temperatur?
Vad är en behaglig temperatur (se ovan fråga) för att kunna "göra" vågorna?
Var befinner du dig i relation till vågens sk curl?

Att våtlägga dräkten och värma upp vattnet går fort - det är fortfarande 18-19 grader i havet. En behaglig temperatur att vara ute är naturligtvis när man inte fryser, eller märker att man fryser för att det är så kul. Varma dagar och med dagens vattentemp går det alltså bra att surfa utan våtdräkt i sisådär en timme. Det finns folk i trakten som medelst torrdräkt surfar hela vintern och hävdar att vågorna känns annorlunda uppblandade med issörja, men det får stå för dem. Vattnets viskositet ska i princip vara detsamma oavsett mängd issörja och temperatur mellan 4 och 18 grader.

I relation till vågens curl befinner jag mig för tillfället överallt, men jag hoppas på bättring.

Nu drar vi ut i vågorna eftersom det snart är ebb. Jag lägger upp en bild när vi är tillbaka om några timmar. xo,

10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, Ignition sequence start...

Inte en dag för tidigt; idag åker den upp. Efter att ha offline-bloggat på prov i ett par månader och funderat på vettiga bloggnamn i vad som känns som det dubbla är det dags att sluta skicka upp enstaka testraketer och istället dra iväg schabraket en gång för alla. Och var är bättre att göra det än på Blogger som ägs av Google som redan vet precis allt om en och kan fylla i de luckor som jag råkar missa?

Sommarens offline-postningar och bilder kommer iallafall dyka upp här allt eftersom, vilket innebär att Idée du nord under en begränsad tid kommer att expandera både framåt och bakåt i tiden. Efteråt kommer Stephen Hawking att förklara exakt hur det kan ha gått till.

…1, 0, lift-off!

Flexibilité du système

Den som är sjuk eller arbetslös kan räkna med stora hål i plånboken. Den som har ett jobb kommer kortsiktigt att få mer i plånboken, genom de skattesänkningar alliansen vill genomföra, enligt Ingela Gabrielsson, Nordeas privatekonom

Vi får hoppas att det finns flexibilitet i systemet så att de fångar upp dem där det slår hårt, säger Ingela Gabrielsson, Nordeas privatekonom.

Jag upprepar: Vi får hoppas att det finns flexibilitet i systemet så att de fångar upp dem där det slår hårt, säger Ingela Gabrielsson, Nordeas privatekonom. Någon som vet om det här systemet är helt nytt eller om det redan finns någon annanstans och faktiskt fångar upp dem som far illa?

Nu tvingas socialdemokraterna i a f städa upp den partikultur som orsakat så många skandaler. Makt korrumperar, undantagslöst.

Vente-débarras

Idag förvandlas landsväg 207 som passerar vårt hus till en enda lång garage sale där invånarna säljer sina begagnade ägodelar. Vi letar möbler men förväntar oss mest att vada i samlarskedar från landets provinser och territorier.

Festival du film de l’Atlantique

Sommar ute och vi hänger tvätt. Åker in till stan och ser Douglas Couplands Everything’s Gone Green och Michel Houellebecqs Elementarteilchen på Atlantic Film Festival. Den förra är en fin film med åtminstone 60 riktigt underhållande minuter, en fantastisk scen med en strandad val och ett kärleksfullt porträtt av staden Vancouver. Den senare är en ändå-bättre-än-väntat filmatisering av en fenomenal bok. Gestaltningen av Bruno, den trasige av de två bröderna, är en gripande, mänsklig kontrast till den overkligt rationelle Michel som bara tycks handla enligt vad han förstår och aldrig utifrån vad han faktiskt känner. Om nu Michel inte också är känslomässigt störd och überrationell på det sätt människor ofta tycks beräknas vara i nationalekonomisk teori. Tyska är hur som helst ett av de finaste filmspråken.

Le sofa

Slut på golvsittandet; vi hittar äntligen en soffa. Och en video, cd-spelare och en lampa, allt för $100 hos en poptjej som ska flytta till Skottland. Tyvärr blev det inget foto på hur 2 meter soffa får plats i en minivan men vårat vardagsrumsfönster slog nog något slags soluppgångsrekord i morse:

Bonjour, vagues du cyclone tropical

Resten av dagen, med Jessicas ord: Wood and waves.

14,43 m³

Eller, med det lokala vedmåttet, 4 cords färdighuggen rödlönn à $180/cord.

Pearling

Väcks av vår sommargranne Jeff som föreslår att vi drar och surfar. Vi borde städa klart hemma men hänger med. Jeff säsongsarbetar i filmindustrin, känner, naturligtvis, några Kids in the Hall-killar och åker hem till Toronto på söndag.

Väl ute, förbi strandens bränningar, ligger havet spegelblankt. Dyningarna lyfter oss sakta på brädorna. Stillheten breder ut sig med det orörda blågröna vattnet. Sett från stranden är vi endast ännu en klunga surfare men här ute är världen helt… magnifik, nästan andlig. Det dröjer en lång stund innan någon av oss kommer sig för att försöka fånga en våg.

När jag väl lyckas kommer jag upp i stående två gånger. Vattnet rusar under mig och jag ler så att det nästan känns pinsamt. Övriga sex gånger stjälper vågen mig framstupa med brädnosen under vattnet och skickar mig att, på surfarlingo, dyka efter pärlor.

La compagnie la plus grande

På Wal-mart för första gången. Vår avsikt, att endast se oss omkring, går om intet när vi äntligen hittar diskborstar och wettexdukar som vi letat, letat och letat efter. Att som alla andra diska och torka diskbänken med samma lilla kökshandduksliknande mojäng har varit en kulturkrock av sådana proportioner att den nog bara kunde få sin lösningen med ett sammanbitet: Sitä ei tuolle mitää.*

I övrigt står vi på oss, trots de låga priserna. Särskilt svårt är det förvisso inte med kunskapen om hur Wal-marts priser subventioneras av de miljontals människor som arbetar under oacceptabla arbetsförhållanden i länder med styrelseskick som på pappret inte ska accepteras av västvärldens demokratier. Ändå är det västvärldens okritiska konsumtion som håller systemet igång trots att Wal-mart är ökänt för anskrämliga arbetsförhållanden även här. Att Wal-mart nyss slog igen i Tyskland och i Europa endast finns i Storbritannien som det intetsägande Asda innebär inte att affärsmodellen är död utan att den antagligen har förfinats av de lokala storföretagen.

Innan vi går noterar vi att vi inte sett till en enda greeter (enda arbetsuppgift: hälsa kunder välkomna) eller att det faktiskt inte dånar shopping spree-framkallande skräpmusik i högtalarna. Istället används högtalarsystemet till att med korta, kommandoliknande uppmaningar få ytterligare associates (personal) till si eller så avdelning.

Och glöm aldrig: Morgondagens börskurs beror på dig!
* ”Därav blir intet” (med reservation för stavningen)

Objectif

Försöker översätta mitt CV i en av Words töniga stilmallar. Under första punkten "Objective" har jag av allt att döma skrivit "I want to listen to rock'n'roll and get drunk".

Kan jag bara få det här klart så att vi kan åka till stan och se Dinosaur Jr på The Marquee Club.

Torche

Först köper jag en ficklampa med ”1 million candle power” i ljusstyrka och sedan låser jag in nycklarna i bilen. Men som jag älskar ficklampan. Den lyser både upp hela rum och hundratals meter rakt ut i natten. Har man tur kan man se djurögon reflekteras i ljuskäglan när man sveper den genom skogen. Så jävla fint.

Men när blev candela en överflödig enhet?

Déménager

Vi flyttar in.

I Sverige pågår valspurten och Alice bloggpostar här och här som svar på det här personliga m-porträttet. Att läsa vad politiker säger är inte sällan mumma eftersom man hinner ana vad de egentligen säger. Det här svaret från m-porträttet ovan är inget undantag:

Hushållsnära tjänster, som jag som privatperson ska kunna ha råd med måste ju ligga på en rimlig nivå. Som i går när jag skulle dammsuga för att ni skulle komma - Marianne satt och läste på en tenta, så jag dammsög själv, det hade jag ju sluppit om det funnits.

Men... exakt vad har Marianne med ditt dammsugande att göra? Och varför ska just hushållsnära tjänster inte kosta multum när andra tjänster gör det? Inte är det för att framstegen mot jämställdhet har börjat tvinga dig utföra de hushållsnära tjänsterna själv?

Compagnie de la Baie d’Hudson

Jessica är sedan ett par timmar medlem i ett av världens äldsta företag, Hudson’s Bay Company, grundat 1670. HBC:s betydelse för den kanadensiska nationens bildande är inte oansenligt eftersom pälshandelsföretaget genom sina utposter länge och under statsliknande former kontrollerade det största av de landområden som år 1867 blev staten Kanada.

Idag bedriver HBC mindre pälshandel och mer vanlig varuhushandel. Som nybliven medlem (tänk mer Konsum Medmera och mindre pälsjägare i kanot i 1700-talets outforskade ödemark) får Jessica rabatt på våra bord, stolar, kastruller och stekpannor. IKEA lär inte återvända hit så länge Nova Scotia förbjuder söndagsöppet.

Bouée de sauvetage

Idag kommer internet till huset som vi har börjat flytta in i. Kabelkillen ska komma någon gång mellan 8 och 18 så det blir till att snällt vänta trots att det här ser ut att kunna bli en av augusti månads finaste dagar. Vi får helt enkelt rafistulera lite: packa upp våra flyttlådor, bära in de nyinköpta växterna, äta frukost och – ska det visa sig - upptäcka en utmärkt liten yta för att bygga en minimal bastu fulländad med fönster mot havet och allt. Vedeldad bastu…mmm.







Uppdatering: Strax efter lunch kom, sågs och kopplade snubben upp oss. Vi ödslade ingen tid utan åkte och badade på Martinique Beach med boggie- och surfbräda i högsta hugg. Vågorna var bland de finaste jag har sett, riktiga surfvågor faktiskt. Tyvärr fick vi ingen bild på dem med oss hem eftersom den svaga frånlandsvinden inte räckte för att jaga bort de desperat bitande strandknotten.

Idole de la Nouvelle-Écosse

På Canadian Idol blev local lad Chad Doucette just utröstad som en av fyra kvarvarande. Tråkigt, nu kommer plakaten som förgyllt grannskapet med "GO CHAD!", "CHAD'S WICKED SWEET" och "WATCH CHAD AT 9 PM ON BIG SCREEN TV" tas ner och byns katolska kyrka gissningsvis återinföra förbudet mot idoldyrkan och sluta, som man gjort under de senaste sju veckorna, hälsa kyrkobesökare välkomna med:

Placopecten magellanicus

Middag i Eastern Passage. Vid havet utanför Halifax, bortanför oljeraffinaderiet, oljecisternerna och ändlösa rader europeiska importbilar äter man gärna friterade pilgrimsmusslor med Emily och Jay.

Concord grapes

Havet i bleke i gulnande seneftermiddagsol. Knappt en vindpust krusar ytan mellan oss och containerfartygen vid horisonten. På stranden attackerar knotten som om det inte fanns någon morgondag. För många gör det inte det när de slås i bitar på mina bara armar. Vi springer ner i vattnet och ser små räkliknande djur.

På vägen hem hälsar vi på Eva och äter fantastiskt goda Concord Grapes, den druvssort som ofta smaksätter vindruvsjuice, -läsk, -gelé och -tuggummi i Nordamerika. I Theresa and Heathers Country General Store köper vi glass: Jessica väljer Maple Walnut med riktiga valnötsbitar medan jag väljer White Velvet Blush och Hoof Prints. Hemma kompletterar vi middagen med overkligt starka salt- och vinäger-chips jämte en burk grönsakssoppa.

Une maison acadienne

Morbror David ger oss en rundtur i det franskkanadensiska hus från 1837 som vi ska till att flytta in i:
- termostaten låter man helst stå på 15 grader så att oljebrännaren i källaren inte torkar ut och samtidigt ser till att huset inte blir alltför kallt
- om en vattenledning brister springa man ner i källaren och stänga av pumpen asap, för om…
- brunnen torrläggs så måste pumpen 30 meter ner i marken återfyllas med vatten och återkalibreras med rätt lufttryck och det är inte enbart roligt att göra.

Efteråt ser jag ser hela bloggvärldens egen fåniga actionthriller Snakes on a Plane med min 14-årige ”svärkusin” Peter. Han gillar filmen mer än vad jag gör, om man så säger.

Stats d'équipement

Vi köper våtdräkter.
Storlek: 10/medium
Tjocklek: 4:3 (mm)
Värmekapacitivitet: oktober ut (i Atlanten)
Pris: $189 (på rea)

Un nom

Frukost på Grand Desert beach. Jag kläcker äntligen ett vettigt namn på bloggen. Det får duga trots att det inte är på svenska; att hitta ett okej namn på svenska utan å, ä, ö är hejdlöst svårt.

J et Belle

Un vestibule canadien

La plage de Lawrencetown

Pizza de Boston

Middag på Boston Pizza som uppskattningsvis finns på 23674621 ställen över hela Nordamerika. Lokalen ser ut som en lågbudgetpimpad skolmatsal med färglada lysrör, tavelaffischer på sydeuropeiska krogar, inramade foton på vinflaskor med textrader som Vin de blanc extrodinaire och storbildsskärmar som visar sport. Eftersom det är Pasta Tuesday™ gör vi misstaget att välja bort pizzan till förmån för en överrumplande smak- och andefattig spagettitallrik.

Varför äter folk här? Trycker tv-reklamen på exakt så rätt knappar att folk inte märker att stället är sämre än Donken, som ingen kan missta för att mångla annat än skräpmat och dito upplevelse.

Misère

Fick bekräftat att mitt svenska körkort endast duger i 90 dagar och inte kan bytas mot ett Nova Scotian dito. Hej körkortsprov och uppkörning.

Absolut ingenting blev bättre av att dessutom se att Crazy Frog-apan har lyckats förorena också den här kontinenten. Tänk om världen kunde gå samman och drämma till den där svennereklamaren som kom på ADHD-grodan med en redig class action lawsuit för att ha orsakat mer mänskligt lidande än typ Philip Morris.

L'Acadie de Chezzetcook

Cyklar ett par kilometer till Acadian House Museum för att lära mig mer om var jag bor:

West Chezzetcook et Grand Désert sont les seules communautes Acadiennes près d’Halifax/Dartmouth. Peuplé à partie des annees 1760 ; encore aujourd’hui, leurs descendants portent des noms comme Bellefontaine, Julien, LaPierre, Myatt, Pettipas Roma et Wolfe. Avant les Acadiens, l’endroit était frequenté par les Mi’kmaq.

Chezzetcook, named by the Mi’kmaq peoples, means “water flowing rapidly in many channels”. Grand Désert, named by the Acadians, designated an area where the forest had been cleared. Both communities were sparsely inhabitated before the deportation of 1755. Permanent settlement began 1764, when Acadian political prisoners, captured after their banishment, were released from Ile Rouge (Red Island), present-day Devils Island, in Halifax harbour. Irish, Scots, Dutch, German and British Loyalists were also among the earliest settlers. Their livelihood was derived from fishing, farming, clam digging, wood cutting, boat building, coastal freighting and brick making.

The use of French thrived until the 1960’s. English is now the usual language. Elders, however, speak French as it was spoken by their ancestors, and preservation of Acadian cultural traditions continues today through the dedication of the entire community.

Halifax, Nouvelle-Écosse

Seaforth, Nova Scotia