underdrift att säga att det har ganska stor del i att jag senare träffade Jessica.Det är märkligt hur gymnasiet sätter spår i en. Kanske har det med ens mentala utveckling att göra, vad vet jag. Är det därför känns det fel att man just då ska placeras i den genomtrista miljö som varje gymnasieskola ofrånkomligen är. Just i den åldern vill man, eller åtminstone jag, inte ens lära sig något. Då borde man få göra någonting positivt som tar vara på den mentala utveckling man genomgår. Ett par år bara så är man vuxnare och mer motiverad att studera och har antagligen bättre koll på vem man är och vad man vill göra.
En uppskattning på hur mycket mindre det kostar samhället att sätta gymnasieungarna i skola när de inte vill vara där istället för att låta dem vänta några år skulle jag gärna vilja se. När nu allt ändå bara mäts i pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar