15 september 2006

Festival du film de l’Atlantique












Sommar ute och vi hänger tvätt. Åker in till stan och ser Douglas Couplands Everything’s Gone Green och Michel Houellebecqs ElementarteilchenAtlantic Film Festival. Den förra är en fin film med åtminstone 60 riktigt underhållande minuter, en fantastisk scen med en strandad val och ett kärleksfullt porträtt av staden Vancouver. Den senare är en ändå-bättre-än-väntat filmatisering av en fenomenal bok. Gestaltningen av Bruno, den trasige av de två bröderna, är en gripande, mänsklig kontrast till den overkligt rationelle Michel som bara tycks handla enligt vad han förstår och aldrig utifrån vad han faktiskt känner. Om nu Michel inte också är känslomässigt störd och überrationell på det sätt människor ofta tycks beräknas vara i nationalekonomisk teori. Tyska är hur som helst ett av de finaste filmspråken.

1 kommentar:

p e r l. sa...

Haha! De alla mkt fina men lågmäld, allvarstyngd filmtyska i kombination med tystnad är svårslaget.

Skicka en kommentar