Pearling

Väcks av vår sommargranne Jeff som föreslår att vi drar och surfar. Vi borde städa klart hemma men hänger med. Jeff säsongsarbetar i filmindustrin, känner, naturligtvis, några Kids in the Hall-killar och åker hem till Toronto på söndag.

Väl ute, förbi strandens bränningar, ligger havet spegelblankt. Dyningarna lyfter oss sakta på brädorna. Stillheten breder ut sig med det orörda blågröna vattnet. Sett från stranden är vi endast ännu en klunga surfare men här ute är världen helt… magnifik, nästan andlig. Det dröjer en lång stund innan någon av oss kommer sig för att försöka fånga en våg.

När jag väl lyckas kommer jag upp i stående två gånger. Vattnet rusar under mig och jag ler så att det nästan känns pinsamt. Övriga sex gånger stjälper vågen mig framstupa med brädnosen under vattnet och skickar mig att, på surfarlingo, dyka efter pärlor.