Ett kort avbrott i min bloggpaus.
Med vintern och vardagen på ingång försöker vi få grepp om det faktum att vi bor på landet. På landet vid havet förvisso. Men likväl: på landet. På riktigt. Också Jessica, vars uppväxt finns i allt här, upplever ett uppvaknande. Kanske var det korta nattflygets skarpa kontrast mellan väst- och östkust, storstad och kustby, Vancouver och Seaforth som utlöste det men fem år i Stockholm har satt spår i oss båda. Och det går nog inte en dag utan att vi tänker på stan, tuben, byggnaderna, Indigo, Fernet eller er.
Sedan läser man en stockholmsk nöjesblogg eller helgbilaga och – poff – saknaden är borta.
Nu väntar de olästa resterna av helgens Globe and Mail. Som sängfösare är http://tvseries.nuonflux.com/ nästan lika bra som på att onödiggöra nedladdningsdebatten eller förebåda tv-tablåernas, för att inte säga tv-kanalernas eller varför inte hela tv-mediets, död. Med bättre bildkvalitet och större utbud är det snart vettlöst att använda teven till reellt tevetittande istället för det Internet där allting utöver direktsändningar finns när man vill ha det, och inte när det behagar visas.
Bonne nuit.
22 november 2006
06 november 2006
Vancouver
På internetkafé i stan där det i vintras regnade 40 dagar i sträck.
Ute - regnar det.
Inomhus finner jag mig fortfarande snurrig från erfarenheten att bila tvärs över Kanada innebär att man är frånkopplad från Internet 99,98% av tiden. Trådlöst internet har en del att leva upp till nu för att inte för alltid vara en besvikelse.
8 1/2 dagar tog det inklusive en handfull stopp och omvägar men intrycken kommer att ta längre tid än så att smälta. Bara att skriva en någorlunda uttömmande sammanfattning om resan är en tidsmässigt större uppgift än vad den här hobbybloggen borde vara, men ett par bilder lägger jag upp när vi väl vadat igenom alla de hundratals som på hårddiskar, minneskort, dia- och mellanformatsfilmer för alltid kommer att utgöra kära memory triggers om vad vi just upplevt.
Värt att betänka: vill någon göra om resan så är jag all in. Att korsa en kontinent per bil för nöjes skull ger en ihållande men illavarslande känsla av att vara ett försvinnande privilegium i en tid vars levnadssätt dagligdags påvisar en stigande grad av ohållbarhet. Carpe diem m a o.
Ute - regnar det.
Inomhus finner jag mig fortfarande snurrig från erfarenheten att bila tvärs över Kanada innebär att man är frånkopplad från Internet 99,98% av tiden. Trådlöst internet har en del att leva upp till nu för att inte för alltid vara en besvikelse.
8 1/2 dagar tog det inklusive en handfull stopp och omvägar men intrycken kommer att ta längre tid än så att smälta. Bara att skriva en någorlunda uttömmande sammanfattning om resan är en tidsmässigt större uppgift än vad den här hobbybloggen borde vara, men ett par bilder lägger jag upp när vi väl vadat igenom alla de hundratals som på hårddiskar, minneskort, dia- och mellanformatsfilmer för alltid kommer att utgöra kära memory triggers om vad vi just upplevt.
Värt att betänka: vill någon göra om resan så är jag all in. Att korsa en kontinent per bil för nöjes skull ger en ihållande men illavarslande känsla av att vara ett försvinnande privilegium i en tid vars levnadssätt dagligdags påvisar en stigande grad av ohållbarhet. Carpe diem m a o.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)