Mouvement des vagues

Jessicas syster Eva har vernissage.”Wave” fångar känslan av att se sig över axeln och se hur vågen börjar bryta. Då är det hög tid att börja paddla.

Vent violent

Årets första brasa. Ute blåser det som för att påminna oss om att det är 3-årsdagen för när orkanen Juan lamslog regionen och lämnade t o m Halifax utan ström i nästan en vecka.

Baie de Fundy

På vägen tillbaka till Nova Scotia tar vi omvägen genom Fundy National Park. Sommartid finns här valar och andra sevärdheter men årets runt finns här ett naturfenomen som bara existerar här: sexton meters skillnad mellan ebb och flod. 16 meter. Takhöjden i rummet du sitter i är antagligen ca 2,70.

Om möjligt ännu maffigare är anledningen till att naturfenomenet uppstår. Bukten Bay of Fundy som ligger mellan Nova Scotia och New Brunwick är inte bara formad som ett tratt, tidvatteneffekten förstärks ytterligare av att buktens vattenmassa börjar självsvänga av månens dragningskraft med frekvensen 2 per dygn eller 0,0000232 Hz (svängningar per sekund). För handen fram och tillbaka i ett handfat med vatten i takt så att skvalpet växer till sig. Bingo – handen är månen och vattnet är en hel havsbukt.

Så coolt.

Coopérative

Fredericton grundades efter den amerikanska revolutionen då tiotusentals loyalists, lojala med den engelska kronan, lämnade USA och flyttade norrut.

Vi befinner oss alltså i det New England där drottningen alltjämt är stadsöverhuvud, där man t o m dricker te till maten, där de viktorianska trähusen präglar staden och landskapet, där de med skottskt påbrå ofta bär kilt med familjens clan tartan till fest och bröllop och, inte minst, där det Brittiska samväldets största gymnasiskola finns. Fredericton – Boston 5 – 0.

Jessicas morfäldrar är inte bara en av anledningarna till att vi flyttade hit utan som ihärdiga miljö-, rättvise- och fredsaktivister bland de bästa förebilder man kan ha. Jag tror jag aldrig har hört Jessicas morfar hålla ett festtal utan nämna hur människan måste lära sig ta hand sig, djuren och planeten och inte låta krig, fattigdom, miljöförstöring och girighet ta överhand.

I den andan följer Jessica och jag med Robert och Marie och handlar på en co-op-affär stort som ett varuhus med låga priser, mycket lokalproducerat, demokratistyrt av medlemmarna och vars överskott inte tillfaller gamiga mångmiljonärer utan går tillbaka in i verksamheten eller skänks bort till välgörande ändamål. När jag för första gången hittar ett miljövänligt tvättmedel i Kanada får jag inte bara en tår i ögat utan vill shoppa som aldrig förr.

La mer de l'anglais

Att resa i det hav av engelska som är Nordamerika och som till synes varje beslut som fattas i Quebec utgår ifrån har en underbar liten fördel: ens känslighet att höra dialekter förfinas.

I Newcastle och kring den, tydligen, världsberömda laxfiskefloden Miramichi talas en mjuk irländsk dialekt med tydliga ”t” och betonade icke-tungspets-r en masse. Att uppmana något att följa med i bil till Chicago blir således ”Gett in’de curr we’rr goin’ to Chicarrgo”.

De mémoire

Bröllop i Newcastle. På gymnasiet var jag här som utbytesstudent. Det är ingen underdrift att säga att det har ganska stor del i att jag senare träffade Jessica.

Det är märkligt hur gymnasiet sätter spår i en. Kanske har det med ens mentala utveckling att göra, vad vet jag. Är det därför känns det fel att man just då ska placeras i den genomtrista miljö som varje gymnasieskola ofrånkomligen är. Just i den åldern vill man, eller åtminstone jag, inte ens lära sig något. Då borde man få göra någonting positivt som tar vara på den mentala utveckling man genomgår. Ett par år bara så är man vuxnare och mer motiverad att studera och har antagligen bättre koll på vem man är och vad man vill göra. En uppskattning på hur mycket mindre det kostar samhället att sätta gymnasieungarna i skola när de inte vill vara där istället för att låta dem vänta några år skulle jag gärna vilja se. När nu allt ändå bara mäts i pengar.

Pas de surf

Nä, några surfbilder blev det inte. De få stränder igår som inte hade pålandsvind och grötiga vågor var redan fulla av surfare. Inte bara av surfande surfare utan av surfare som gärna, och ofta i timtal, står och glor på vågorna, snackar om vågorna, kliar sig i skägget, lyssnar på väderleksrapporter om de inkommande vågorna och drar handen genom det solblekta surfarrufset. Den surfscen som har uppstått här under de senaste åren är det många locals som gärna skulle vara utan. Särskilt när ryktet om Nova Scotias vågor under Atlantens orkansäsong har börjat locka till sig folk ordentligt mycket längre bort än stadsborna från Halifax, de s k townies. I år har vi sett bilar med brädor på taket från Florida och Oregon vilket är så långt härifrån man kan köra i rakt sydlig och västlig riktning.

Men fortfarande finns det stränder som scenen inte har upptäckt; jag lär mig som sagt fortfarande.

Nu åker vi till New Brunswick, Nova Scotias närmaste granne och Kanadas enda officiellt tvåspråkiga provins. På schemat står bröllop i en av Nordamerikas mest irländska städer, mormor och morfar-visit i en av kontinentens mest engelska städer och lönnlöv längs med vägen i varje nyans utom blått.

Questionner

johan said...
Den nyfikne undrar då:
Hur lång tid tar det att:
våtlägga dräkten?
värma upp atlantvattnet i den våtlagda dräkten(se fråga ovan)till behaglig temperatur?
Vad är en behaglig temperatur (se ovan fråga) för att kunna "göra" vågorna?
Var befinner du dig i relation till vågens sk curl?

Att våtlägga dräkten och värma upp vattnet går fort - det är fortfarande 18-19 grader i havet. En behaglig temperatur att vara ute är naturligtvis när man inte fryser, eller märker att man fryser för att det är så kul. Varma dagar och med dagens vattentemp går det alltså bra att surfa utan våtdräkt i sisådär en timme. Det finns folk i trakten som medelst torrdräkt surfar hela vintern och hävdar att vågorna känns annorlunda uppblandade med issörja, men det får stå för dem. Vattnets viskositet ska i princip vara detsamma oavsett mängd issörja och temperatur mellan 4 och 18 grader.

I relation till vågens curl befinner jag mig för tillfället överallt, men jag hoppas på bättring.

Nu drar vi ut i vågorna eftersom det snart är ebb. Jag lägger upp en bild när vi är tillbaka om några timmar. xo,

10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, Ignition sequence start...

Inte en dag för tidigt; idag åker den upp. Efter att ha offline-bloggat på prov i ett par månader och funderat på vettiga bloggnamn i vad som känns som det dubbla är det dags att sluta skicka upp enstaka testraketer och istället dra iväg schabraket en gång för alla. Och var är bättre att göra det än på Blogger som ägs av Google som redan vet precis allt om en och kan fylla i de luckor som jag råkar missa?

Sommarens offline-postningar och bilder kommer iallafall dyka upp här allt eftersom, vilket innebär att Idée du nord under en begränsad tid kommer att expandera både framåt och bakåt i tiden. Efteråt kommer Stephen Hawking att förklara exakt hur det kan ha gått till.

…1, 0, lift-off!

Flexibilité du système

Den som är sjuk eller arbetslös kan räkna med stora hål i plånboken. Den som har ett jobb kommer kortsiktigt att få mer i plånboken, genom de skattesänkningar alliansen vill genomföra, enligt Ingela Gabrielsson, Nordeas privatekonom

Vi får hoppas att det finns flexibilitet i systemet så att de fångar upp dem där det slår hårt, säger Ingela Gabrielsson, Nordeas privatekonom.

Jag upprepar: Vi får hoppas att det finns flexibilitet i systemet så att de fångar upp dem där det slår hårt, säger Ingela Gabrielsson, Nordeas privatekonom. Någon som vet om det här systemet är helt nytt eller om det redan finns någon annanstans och faktiskt fångar upp dem som far illa?

Nu tvingas socialdemokraterna i a f städa upp den partikultur som orsakat så många skandaler. Makt korrumperar, undantagslöst.

Vente-débarras

Idag förvandlas landsväg 207 som passerar vårt hus till en enda lång garage sale där invånarna säljer sina begagnade ägodelar. Vi letar möbler men förväntar oss mest att vada i samlarskedar från landets provinser och territorier.

Festival du film de l’Atlantique

Sommar ute och vi hänger tvätt. Åker in till stan och ser Douglas Couplands Everything’s Gone Green och Michel Houellebecqs Elementarteilchen på Atlantic Film Festival. Den förra är en fin film med åtminstone 60 riktigt underhållande minuter, en fantastisk scen med en strandad val och ett kärleksfullt porträtt av staden Vancouver. Den senare är en ändå-bättre-än-väntat filmatisering av en fenomenal bok. Gestaltningen av Bruno, den trasige av de två bröderna, är en gripande, mänsklig kontrast till den overkligt rationelle Michel som bara tycks handla enligt vad han förstår och aldrig utifrån vad han faktiskt känner. Om nu Michel inte också är känslomässigt störd och überrationell på det sätt människor ofta tycks beräknas vara i nationalekonomisk teori. Tyska är hur som helst ett av de finaste filmspråken.

Le sofa

Slut på golvsittandet; vi hittar äntligen en soffa. Och en video, cd-spelare och en lampa, allt för $100 hos en poptjej som ska flytta till Skottland. Tyvärr blev det inget foto på hur 2 meter soffa får plats i en minivan men vårat vardagsrumsfönster slog nog något slags soluppgångsrekord i morse:

Bonjour, vagues du cyclone tropical

Resten av dagen, med Jessicas ord: Wood and waves.

14,43 m³

Eller, med det lokala vedmåttet, 4 cords färdighuggen rödlönn à $180/cord.

Pearling

Väcks av vår sommargranne Jeff som föreslår att vi drar och surfar. Vi borde städa klart hemma men hänger med. Jeff säsongsarbetar i filmindustrin, känner, naturligtvis, några Kids in the Hall-killar och åker hem till Toronto på söndag.

Väl ute, förbi strandens bränningar, ligger havet spegelblankt. Dyningarna lyfter oss sakta på brädorna. Stillheten breder ut sig med det orörda blågröna vattnet. Sett från stranden är vi endast ännu en klunga surfare men här ute är världen helt… magnifik, nästan andlig. Det dröjer en lång stund innan någon av oss kommer sig för att försöka fånga en våg.

När jag väl lyckas kommer jag upp i stående två gånger. Vattnet rusar under mig och jag ler så att det nästan känns pinsamt. Övriga sex gånger stjälper vågen mig framstupa med brädnosen under vattnet och skickar mig att, på surfarlingo, dyka efter pärlor.

La compagnie la plus grande

På Wal-mart för första gången. Vår avsikt, att endast se oss omkring, går om intet när vi äntligen hittar diskborstar och wettexdukar som vi letat, letat och letat efter. Att som alla andra diska och torka diskbänken med samma lilla kökshandduksliknande mojäng har varit en kulturkrock av sådana proportioner att den nog bara kunde få sin lösningen med ett sammanbitet: Sitä ei tuolle mitää.*

I övrigt står vi på oss, trots de låga priserna. Särskilt svårt är det förvisso inte med kunskapen om hur Wal-marts priser subventioneras av de miljontals människor som arbetar under oacceptabla arbetsförhållanden i länder med styrelseskick som på pappret inte ska accepteras av västvärldens demokratier. Ändå är det västvärldens okritiska konsumtion som håller systemet igång trots att Wal-mart är ökänt för anskrämliga arbetsförhållanden även här. Att Wal-mart nyss slog igen i Tyskland och i Europa endast finns i Storbritannien som det intetsägande Asda innebär inte att affärsmodellen är död utan att den antagligen har förfinats av de lokala storföretagen.

Innan vi går noterar vi att vi inte sett till en enda greeter (enda arbetsuppgift: hälsa kunder välkomna) eller att det faktiskt inte dånar shopping spree-framkallande skräpmusik i högtalarna. Istället används högtalarsystemet till att med korta, kommandoliknande uppmaningar få ytterligare associates (personal) till si eller så avdelning.

Och glöm aldrig: Morgondagens börskurs beror på dig!
* ”Därav blir intet” (med reservation för stavningen)

Objectif

Försöker översätta mitt CV i en av Words töniga stilmallar. Under första punkten "Objective" har jag av allt att döma skrivit "I want to listen to rock'n'roll and get drunk".

Kan jag bara få det här klart så att vi kan åka till stan och se Dinosaur Jr på The Marquee Club.

Torche

Först köper jag en ficklampa med ”1 million candle power” i ljusstyrka och sedan låser jag in nycklarna i bilen. Men som jag älskar ficklampan. Den lyser både upp hela rum och hundratals meter rakt ut i natten. Har man tur kan man se djurögon reflekteras i ljuskäglan när man sveper den genom skogen. Så jävla fint.

Men när blev candela en överflödig enhet?

Déménager

Vi flyttar in.

I Sverige pågår valspurten och Alice bloggpostar här och här som svar på det här personliga m-porträttet. Att läsa vad politiker säger är inte sällan mumma eftersom man hinner ana vad de egentligen säger. Det här svaret från m-porträttet ovan är inget undantag:

Hushållsnära tjänster, som jag som privatperson ska kunna ha råd med måste ju ligga på en rimlig nivå. Som i går när jag skulle dammsuga för att ni skulle komma - Marianne satt och läste på en tenta, så jag dammsög själv, det hade jag ju sluppit om det funnits.

Men... exakt vad har Marianne med ditt dammsugande att göra? Och varför ska just hushållsnära tjänster inte kosta multum när andra tjänster gör det? Inte är det för att framstegen mot jämställdhet har börjat tvinga dig utföra de hushållsnära tjänsterna själv?