Idag sålde vi bilen (till vänster). Först gick det inte att få upp dörrarna för all snö och is, sedan gick det inte att stänga dem p g a kylan.
I morgon flyttar vi.
08 december 2008
04 december 2008
Prorogue
DN rapporterar att det är Kris i Kanada efter politiskt dödläge.
Och det får man väl säga att det är, jo, efter en vecka av politiskt kaos i Ottawa. Men är det inte USA eller ett EU-grannland så tar det ett tag innan det når fram. Jag är ändå förvånad att DN rapporterar om det när halvtidsresultatet - nej, det här är inte till ända än - ändå bara är att parlamentet tar sex veckors julsemester.
Synd i a f att DN-artikeln är så kort att den knappt ens hinner sammanfatta den senaste veckans händelseförlopp korrekt. För att då inte tala om de senaste sju dagarnas bakgrund, premisser, dynamik och kompexitet som kommer att diskuteras, analyseras och återberättas i åratal framöver. I Kanada, alltså.
Jag drar mig för att börja återge det själv här eftersom det innebär lite att börja förklara "mittback" för att återberätta årets EM-final, och att jag antagligen inte kommer att kuna sluta förrän om ett par timmar efter rätt många spaltmetrar. Dessutom är jag redigt trött, efter att ha lyssnat, läst och diskuterat det här i otaliga timmar idag redan.
Har man någon timme eller två så går det såklart att själv läsa ikapp på http://www.cbc.ca/ och http://www.globeandmail.com/. Hur DN lyckas plocka upp nyheten från Toronto Sun, av alla tidningar som få läser, kan dock få förbli ett mysterium.
Nu är det sovdags. Får se om det blir något sammandrag någon annan dag. Det har varit en historisk vecka så det blir en del att berätta men peppa eller ställ en fråga i kommentarerna så kanske, kanske.
Och det får man väl säga att det är, jo, efter en vecka av politiskt kaos i Ottawa. Men är det inte USA eller ett EU-grannland så tar det ett tag innan det når fram. Jag är ändå förvånad att DN rapporterar om det när halvtidsresultatet - nej, det här är inte till ända än - ändå bara är att parlamentet tar sex veckors julsemester.
Synd i a f att DN-artikeln är så kort att den knappt ens hinner sammanfatta den senaste veckans händelseförlopp korrekt. För att då inte tala om de senaste sju dagarnas bakgrund, premisser, dynamik och kompexitet som kommer att diskuteras, analyseras och återberättas i åratal framöver. I Kanada, alltså.
Jag drar mig för att börja återge det själv här eftersom det innebär lite att börja förklara "mittback" för att återberätta årets EM-final, och att jag antagligen inte kommer att kuna sluta förrän om ett par timmar efter rätt många spaltmetrar. Dessutom är jag redigt trött, efter att ha lyssnat, läst och diskuterat det här i otaliga timmar idag redan.
Har man någon timme eller två så går det såklart att själv läsa ikapp på http://www.cbc.ca/ och http://www.globeandmail.com/. Hur DN lyckas plocka upp nyheten från Toronto Sun, av alla tidningar som få läser, kan dock få förbli ett mysterium.
Nu är det sovdags. Får se om det blir något sammandrag någon annan dag. Det har varit en historisk vecka så det blir en del att berätta men peppa eller ställ en fråga i kommentarerna så kanske, kanske.
03 december 2008
Pendant le déplacement
Eftersom vi håller på att flytta ut och det inte hunnit blivit mycket gjort här så postar jag några bilder nedanför. Förhoppningsvis hinner jag ändå skriva något om flyttkaoset här hemma och det politiska kaoset i Ottawa under någon av de närmaste dagarna.
27 november 2008
24 november 2008
23 november 2008
22 november 2008
17 november 2008
Vagues à l'horizon
Man anar att vågorna går höga när de tornar upp på horisonten som små kullar också i ett undermåligt zoomobjektiv. Att se de största kollapsa i vitt skum har jag inte tröttnat på än, kanske för att det knappt går att fatta på det här avståndet.
13 november 2008
Lakrisal
"Mmm gott med saltlakrits" tänker man och öppnar Lakrisalpaketet som legat oöppnat i köksskåpet sedan i somras.
Papper och aluminiumfolie räcker inte för att hålla havsfukten borta?
Inte okej.
Papper och aluminiumfolie räcker inte för att hålla havsfukten borta?
Inte okej.
11 november 2008
Remembrance Day
Helgdag. Idag hedrar Kanada minnet av de som stupat i krig och på fredsuppdrag. Klockan 11 hålls två tysta minuter för det eld upphör som blåstes den 11:e timmen den 11:e dagen i den 11:e månaden på västrfronten 1918. På landets rockuppslag sitter en röd vallmo-knapp och i själen genljuder In Flanders Fields, den berömda dikt den kanadensiske läkaren John McCrae skrev i en skyttegrav i maj 1915.
In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.
We are the dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved, and were loved, and now we lie
In Flanders fields.
Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.
Harry Martinsson-sällskapet skriver också om vallmo och På Flanderns fält idag. W00t.
In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.
We are the dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved, and were loved, and now we lie
In Flanders fields.
Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.
Harry Martinsson-sällskapet skriver också om vallmo och På Flanderns fält idag. W00t.
10 november 2008
McCain le menteur
För några dagar sedan skrev jag det här, sedan kom dethära livet emellan och inlägget förblev opostat.
- - -
Två bestående intryck från presidentvalskampanjen är McCains val, och de republikanska kärnväljarnas okritiska godkännande, av Palin som vicepresidentkandidat samt McCain/Palins horribla lögner om Obama. Av Palin väntade jag mig inte mer. Hennes obehagliga enfald och självupptagenhet verkar få henne att bry sig mindre om betydelsen av vad hon faktiskt säger än självaste G W "They misunderestimated me" Bush. Men att McCain, som länge varit en oförutsägbar center-republikan som kamperat ihop med Demokraten Lieberman, började upprepa skamlösa lögner som påhittade av republikanernas mest hjärndöda högerfalang är oförsvarligt.
Att vinna ett val till varje pris med vilka medel som helst är inte heller försvarbart när vinnaren behöver ha sin trovärdighet intakt. G W Bush skulle aldrig vinna ett till presidentval eftersom ingen längre litar på honom efter alla idiotlögner han har dragit som presidentm, och som alltjämt orsakar död och elände varje dag. Och vari finns logiken att ha storljugare på världens supposedly finaste ämbete medan världen gör sitt bästa för att lära sina barn att inte ljuga?
McCains avskedstal var ändå förvånansvärt värdigt. Kanske för att det stod i så skarp kontrast till de buande och "USA! USA! USA!-skanderande Republikanerna på plats. Eller för att presidentposten inte längre stod att vinna till varje pris.
Palin, förresten, kan inte vara Republikanernas framtid. Den korkade, jovialiske presidenten som självtillräckligt ser världen i svart-vitt med sämre koll än genomsnittsmedborgaren är århundradets misslyckande och en oundviklig återvändsgränd i en värld som inte blir mindre komplex och mångfacetterad. Frågan är dock om Republikaner som dessa inte förtjänar sin Palin, sitt pro-Palin-parti och ökenvandringen det lär leda till?
- - -
Två bestående intryck från presidentvalskampanjen är McCains val, och de republikanska kärnväljarnas okritiska godkännande, av Palin som vicepresidentkandidat samt McCain/Palins horribla lögner om Obama. Av Palin väntade jag mig inte mer. Hennes obehagliga enfald och självupptagenhet verkar få henne att bry sig mindre om betydelsen av vad hon faktiskt säger än självaste G W "They misunderestimated me" Bush. Men att McCain, som länge varit en oförutsägbar center-republikan som kamperat ihop med Demokraten Lieberman, började upprepa skamlösa lögner som påhittade av republikanernas mest hjärndöda högerfalang är oförsvarligt.
Att vinna ett val till varje pris med vilka medel som helst är inte heller försvarbart när vinnaren behöver ha sin trovärdighet intakt. G W Bush skulle aldrig vinna ett till presidentval eftersom ingen längre litar på honom efter alla idiotlögner han har dragit som presidentm, och som alltjämt orsakar död och elände varje dag. Och vari finns logiken att ha storljugare på världens supposedly finaste ämbete medan världen gör sitt bästa för att lära sina barn att inte ljuga?
McCains avskedstal var ändå förvånansvärt värdigt. Kanske för att det stod i så skarp kontrast till de buande och "USA! USA! USA!-skanderande Republikanerna på plats. Eller för att presidentposten inte längre stod att vinna till varje pris.
Palin, förresten, kan inte vara Republikanernas framtid. Den korkade, jovialiske presidenten som självtillräckligt ser världen i svart-vitt med sämre koll än genomsnittsmedborgaren är århundradets misslyckande och en oundviklig återvändsgränd i en värld som inte blir mindre komplex och mångfacetterad. Frågan är dock om Republikaner som dessa inte förtjänar sin Palin, sitt pro-Palin-parti och ökenvandringen det lär leda till?
05 november 2008
47% WTF
Åh vad fint det är. Alla glada ansikten och hoppfulla röster. Visst förändrades världen lite igår.
Att 47% ändå röstar McCain är kanske en gnutta svårt att förstå. För vad krävs egentligen för att en republikansk presidentkandidat ska bli sopad av banan? Bush är rekordimpopulär, hans båda anti-terror-krig likaså, ekonomin är körd i botten, statsfinanserna är en katastrof, människor förlorar sina jobb och hem medan storföretag får skattepengar till skänks av regeringens skattesänkar- och avregleringsideologer, den personliga integriteten är urholkad, och på Guantánamo torterar USA krigsfångar utan rättskydd. Och ändå, ÄNDÅ lägger över 55 miljoner amerikaner sin röst på McCain. Får man be om en enda vettig förklaring, plz?
Får man också passa på att hoppas att all Obamas tid inte kommer att gå åt till att städa upp efter Bush. Att någon annan åker på att städa efter att den ekonomiskt mest ansvarsfulla skattesänkarhögern har sänkt skatterna till dess att statsfinanserna havererar har iofs hänt förr, om man säger. Städa fick Clinton göra efter Reagan/Bush, Chrétien efter Mulroney, Major/Blair efter Thatcher, och Persson efter Bildt.
Men, äh, nog om det. Obama vann! VANN!
Att 47% ändå röstar McCain är kanske en gnutta svårt att förstå. För vad krävs egentligen för att en republikansk presidentkandidat ska bli sopad av banan? Bush är rekordimpopulär, hans båda anti-terror-krig likaså, ekonomin är körd i botten, statsfinanserna är en katastrof, människor förlorar sina jobb och hem medan storföretag får skattepengar till skänks av regeringens skattesänkar- och avregleringsideologer, den personliga integriteten är urholkad, och på Guantánamo torterar USA krigsfångar utan rättskydd. Och ändå, ÄNDÅ lägger över 55 miljoner amerikaner sin röst på McCain. Får man be om en enda vettig förklaring, plz?
Får man också passa på att hoppas att all Obamas tid inte kommer att gå åt till att städa upp efter Bush. Att någon annan åker på att städa efter att den ekonomiskt mest ansvarsfulla skattesänkarhögern har sänkt skatterna till dess att statsfinanserna havererar har iofs hänt förr, om man säger. Städa fick Clinton göra efter Reagan/Bush, Chrétien efter Mulroney, Major/Blair efter Thatcher, och Persson efter Bildt.
Men, äh, nog om det. Obama vann! VANN!
04 november 2008
President Obama
CNN rapporterar att Obama kommer att vinna Ohio. Det betyder att valet är förlorat för McCain.Och. Att. Obama. Har. Vunnit!
Så fantastiskt fint, och ogreppbart. Betydelsen är helt enorm, om ens mätbar. Ett unikt historiskt ögonblick: en afroamerikan blir president i landet som föddes med bortrövade afrikanska slavar på åkrarna.
En dag att minnas, verkligen. Astrid tog sina första fem steg och en svart amerikan valdes till president. Grattis båda två!
03 november 2008
Matin d'automne
I morse såg vi första gången någonting plaska i havet från köksfönstret. När kikare inte hjälpte för att se vad det var promenerade jag ner till stranden. Men sälen, som det sannolikt var, var redan borta. På hemvägen fick jag med mig några bilder av senhösten och ett par bitar drivved att tända nästa brasa med. Medan jag plockade upp de de rensköljda vedbitarna funderade jag på hur saltresterna i träet påverkar eldningsförmågan. Till frukost åt vi sedan gröt med russin och valnötter.
26 oktober 2008
Wassup08
Ibland är det tråkigt att Idée du nord har en så tydlig inriktning att man inte bara kan skriva om en, exempelvis, ofattbart rolig Jörgen Pettersson-intervju.
Fast ibland orkar man inte bry sig och bara tillåter sig att posta det kanske roligaste, sorgligaste och smartaste man sett online på ett tag (kanske sedan Garfield Minus Garfield):
Från orginalet, kortfilmen från 2000: http://www.wassup08.com/8yearsago.html
Som också blev ölreklam: http://www.youtube.com/watch?v=L38wthA4Ld0
Fast ibland orkar man inte bry sig och bara tillåter sig att posta det kanske roligaste, sorgligaste och smartaste man sett online på ett tag (kanske sedan Garfield Minus Garfield):
Från orginalet, kortfilmen från 2000: http://www.wassup08.com/8yearsago.html
Som också blev ölreklam: http://www.youtube.com/watch?v=L38wthA4Ld0
20 oktober 2008
♥ Stéphan Dion
Idag avgick Liberalernas partiledare Stéphan Dion efter att partiet i tisdags gjorde sitt sämsta parlamentsval någonsin. Jag har gillat Dion, utan att nödvändigtvis gilla partiet, ända sedan han för ett par år sedan överraskande slog tungviktarna Ignatieff och Rae i valet till partiledare. Samtidigt har jag fattat att anledningarna till att jag gillar Dion knappast kommer att ge honom segern i särskilt många nationsval.
Dion-karakteristika topp 4 då:
- ur-nörd och professor i statsvetenskap
- noll säljarskillz och besvärad av rampljuset (båda dåliga om man vill vinna val, har jag förstått)
- talar engelska med så mycket fransk intonation att man knappt blir förvånad när han berättar att han inte förstår engelska till 100%
- gick till val på på grön skatteväxling efter att de Konservativa, tillsammans med G W Bush, struntat i att ratificiera Kyotoavtalet
Dion från dagens presskonferens så:
Dion-karakteristika topp 4 då:
- ur-nörd och professor i statsvetenskap
- noll säljarskillz och besvärad av rampljuset (båda dåliga om man vill vinna val, har jag förstått)
- talar engelska med så mycket fransk intonation att man knappt blir förvånad när han berättar att han inte förstår engelska till 100%
- gick till val på på grön skatteväxling efter att de Konservativa, tillsammans med G W Bush, struntat i att ratificiera Kyotoavtalet
Dion från dagens presskonferens så:
19 oktober 2008
Avant le déplacement
Vi ska till att flytta och som ett hejdå till Seaforth och vår havsutsikt kommer jag lägga upp några höst- och sommarbilder här nedanför.
28 september 2008
25 september 2008
22 augusti 2008
15 augusti 2008
12 augusti 2008
22 juli 2008
06 maj 2008
22 april 2008
Coupe Stanley 2008
Stanley Cup-slutspelet har pågått i två veckor nu och första omgången spelas klart ikväll när San José, Calgary, Washington och Philadelphia gör upp i två sjunde och direkt avgörande matcher. För landets miljoner hockeyfanatiker är de två första slutspelsveckorna speciella eftersom det spelas två-tre matcher varje kväll och att följa dem är ett hektiskt halvtidsjobb fullt i klass med de två första veckorna av ett fotbolls-EM/-VM. Eller, eftersom Lord Stanleys pokal delas ut årligen, som ett Champions League i koncentrat i slutet av säsongen (vilket skulle vara rätt sevärt även om upplösningen, som i år, skulle råka vara förvillande lik någon engelsk ligacup).En riktigt fin grej men NHL-ishockey är att man har hållit på så länge, i ett drygt sekel eller så, och att det finns historia och traditioner i de gamla klubbarna som inte ens de senaste tio årens bilhandlarmässiga brand expansion till varje pris har kunnat ta död på. När Montréal och Boston gjorde upp igår med 3-3 i matcher i en direkt avgörande sjunde hade det aldrig hänt att Montréal förlorat en matchserie efter att ha haft ledningen med 3-1 i matcher eller att Boston vänt en matchserie efter att ha legat under med 3-1 i matcher. Nu vann Montréal och sviten består.
En mäktigare svit som kräver att Montréal tar hem Stanley Cup antingen i år eller nästa år är att man som NHL:s mest segerrika lag genom tiderna vunnit le cup varje decenium sedan ligan bildades. I det nya, expanderade och kvalitetsmässigt sämre NHL har ett kanadensiskt lag inte vunnit sedan Montréal vann 1993.
I detta marknadsandelshysteriska neo-NHL, där ishockey spelas med miljonförluster i öknen (Phoenix), i countrymusikens Mecka (Nashville), i mangroveträsken (Tampa Bay) och Columbus (var?) trots att publikintresset och intäkterna finns i norr, har udda traditioner börjat dyka upp. När Anaheim Ducks (sic, lol, osv) åkte ut i söndags var det för sjätte året i rad som de regerande mästarna inte ens lyckades ta sig till slutspelets andra omgång. Det är nu mer än tio år sedan ett lag (Detroit) lyckades ta hem pokalen två år i rad.
I slutspelstider är det lätt att glömma bort allt som är sopigt med NHL och bara fastna framför det - faktiskt, jag försöker låta bli att överdriva - enorma tempo som slutspelsmatcherna spelas i. Visst gillar jag fotboll mer men intensiteten i slutspelsmatcherna på de små NHL-rinkarna är verkligen something else. Väljer man dessutom att se Montréal där publiken sjunger så att (de fåniga) orgeltrudelutterna och (fånigare) hårdrocksticken inte hörs så har man inte mycket kvar att klaga på.
Ikväll ser jag hellre Alexander Ovetjkin, ishockeyvärldens Ronaldinho (anno 2004-2005 när han var världsbäst och ostoppbar), spela bort Philadelphias ligister än ännu ett Chelski-Liverpoool-tar-ut-varandra-möte. CBC strömmar förresten slutspelsmatcher på mandarin i år för landets 1,5 miljoner Chinese-Canadians så med tillgång till en kanadensisk IP-adress/proxyserver och, om än ej obligatoriskt - engelska och franska funkar alltjämt, hyfsade mandarinkunskaper är det bara att klicka sig vidare från http://www.cbc.ca/sports/hockey.
20 april 2008
Printemps sur la côte
Ännu en tidig vårdag som låter sig sammanfattas av morgonens väderleksrapport: "Sunny, 11°C inland, 4°C along the coast".
Jag muttrar något om att pålandsvind och 2-gradigt atlantvatten visst ska ge en temperaturskillnad på några tusen procent men släpper det när radiorösten fortsätter med snöstormen som som bäst drar över prärien i höjd med Calgary/Edmonton.
Vi bor i huset närmast, bakom granarna. Trots att kullen här, där jag står, ofta kryllar av fasaner var det först igår jag verkligen lade märke till fasanhannens färger. Vi hör dem annars alltid, fasanerna. Vid diskbänken, på övervåningen, i sängen, och förstås utomhus när man råkar skrämma upp dem ur ett buskage. De verkar rätt otympliga och inte så lite lättstressade när de plötsligt flaxar iväg med ett skrällande läte. Efter vinden och vågorna är fasanerna kanske det bakgrundsljud som bäst karaktäriserar Seaforth. Dimman är ju förhållandevis ljudlös.
Jag muttrar något om att pålandsvind och 2-gradigt atlantvatten visst ska ge en temperaturskillnad på några tusen procent men släpper det när radiorösten fortsätter med snöstormen som som bäst drar över prärien i höjd med Calgary/Edmonton.
Vi bor i huset närmast, bakom granarna. Trots att kullen här, där jag står, ofta kryllar av fasaner var det först igår jag verkligen lade märke till fasanhannens färger. Vi hör dem annars alltid, fasanerna. Vid diskbänken, på övervåningen, i sängen, och förstås utomhus när man råkar skrämma upp dem ur ett buskage. De verkar rätt otympliga och inte så lite lättstressade när de plötsligt flaxar iväg med ett skrällande läte. Efter vinden och vågorna är fasanerna kanske det bakgrundsljud som bäst karaktäriserar Seaforth. Dimman är ju förhållandevis ljudlös.
09 april 2008
Fin de neige
Så smälter snön, och mars föräras några nyskotska vinterfoton (nedan).
Inåt landet slog vintern snörekord på längden och tvären med spräckta plogbudgetar, raserade hustak, snöslungedueller, slagsmål, vapenhot och t o m dödsfall som följd. Snow rage är årets kanadensiska nyord.
Några vinterlänkar så, nu när det hela är över och man orkar läsa om det:
- En Québecblogg med sådär sagolikt mycket snö i stadsmiljö som jag bara har sett i Québec: http://meteoquebec.blog.ca/
- Klickbara snörekord runt om i landet, som jag förvisso inte är hundra på att har uppdaterats sedan det var som värst för två-tre veckor sedan:: http://www.cbc.ca/news/interactives/map-snow-records/
- Till sist då, snöraseriet: http://www.cbc.ca/canada/montreal/story/2008/03/12/qc-snowremoval0312.html och http://www.thestar.com/News/Canada/article/339345
08 april 2008
07 april 2008
31 mars 2008
27 mars 2008
20 mars 2008
13 mars 2008
12 mars 2008
05 mars 2008
Plus de la météo
-3°C och regn imorse igen. Nytt för dagen är att regnet på vindrutan hinner bli is innan det sveps bort. Fullt drag på fläkten på full värme hjälper nästan. Spolarvätskevarning följer strax efteråt. Sedan; dimma:
Jag tror vi börjar sakna våren.
04 mars 2008
Plus de la politique
Eftersom Kanada är ett av få länder som med fog kan, och antagligen bör, ägna en massa tid och spaltmetrar åt USA:s primärval så tänkte jag fortsätta att tjata om det lite, lite till också här.
Trött på att läsa om det? Ja svenska medier/bloggosfär har väl inte ägnat spaltmetrar åt att motivera varför man följer något som inte kommer att påverka Sverige särskilt mycket, om än alls. Faktum är att jag gärna skulle läsa en artikel om hur Obama, Hillary, McCain eller (kanske helst) Huckabee skulle påverka Sverige om de kom till makten. Men det lär kanske inte hända va? Lättare att bara haka på medialavinen kring världens maffigaste popularity contest.
Idag är det (som om jag behöver säga det) viktiga primärval i Ohio och Texas men redan igår hölls det (som om jag ens behöver säga det) kanadensiskt delstatsval i Alberta. Resultat var heller inte oväntat: för 11:e gången på raken röstade befolkningen för ett konservativt styre, den här gången gav 53% av rösterna från 41% av de röstberättigade en nätt majoritet på 87%. Det är nu 38 år sedan Alberta styrdes av något annat parti och även bland ledande konservativa börjar ett visst obehag skönjas. För vid hur lågt valdeltagande har vinnaren (oavsett parti) inte längre någon legitimitet? Och var går gränsen för hur få röstberättigade en legitim majoritet kan regera på? Västvärldens politiker och medier kritiserar gärna demokratiska tillkortakommanden och sammanbrott så länge de sker i andra, mindre demokratiska länder men när det händer i något av västerlandets fullgoda demokratier så är det alltid dödstyst. Att västvärldens politiker och medier ens skulle diskutera varandras valsystem på samma sätt man kan diskutera fiske-, alkohol-, miljö-, invandrings- och utrikespolitik finns ju inte, trots att valsystemen mellan västdemokratierna skiljer sig markant åt och att makthavarna rimligtvis borde tycka att det finns bättre och sämre valsystem.
De senaste dagarna har i o f s demokrater i USA anklagat konservativa i Kanada för att lägga sig i primärvalet genom hävda att Obamas tveksamhet till dagens NAFTA är spel för gallerierna. Vanligtvis brukar den här typen av anklagelser höras från norra och inte södra sidan gränsen men Kanadas konservative statsminister Steve Harper börjar göra sig ett namn vad gäller att lägga sig i och utöva bully tactics. Sedan igår hotar han t ex fånigt nog att stämma oppositionen för förtal, första gången i kanadensisk statsminister tar till det greppet minsann.
Avslutningsvis, en kort grej om vilkens sorts USA Obamas väljare ser och i framtiden vill se: http://www.nationalpost.com/opinion/columnists/story.html?id=328029.
Några översättningsförslag på brazilling?
Trött på att läsa om det? Ja svenska medier/bloggosfär har väl inte ägnat spaltmetrar åt att motivera varför man följer något som inte kommer att påverka Sverige särskilt mycket, om än alls. Faktum är att jag gärna skulle läsa en artikel om hur Obama, Hillary, McCain eller (kanske helst) Huckabee skulle påverka Sverige om de kom till makten. Men det lär kanske inte hända va? Lättare att bara haka på medialavinen kring världens maffigaste popularity contest.
Idag är det (som om jag behöver säga det) viktiga primärval i Ohio och Texas men redan igår hölls det (som om jag ens behöver säga det) kanadensiskt delstatsval i Alberta. Resultat var heller inte oväntat: för 11:e gången på raken röstade befolkningen för ett konservativt styre, den här gången gav 53% av rösterna från 41% av de röstberättigade en nätt majoritet på 87%. Det är nu 38 år sedan Alberta styrdes av något annat parti och även bland ledande konservativa börjar ett visst obehag skönjas. För vid hur lågt valdeltagande har vinnaren (oavsett parti) inte längre någon legitimitet? Och var går gränsen för hur få röstberättigade en legitim majoritet kan regera på? Västvärldens politiker och medier kritiserar gärna demokratiska tillkortakommanden och sammanbrott så länge de sker i andra, mindre demokratiska länder men när det händer i något av västerlandets fullgoda demokratier så är det alltid dödstyst. Att västvärldens politiker och medier ens skulle diskutera varandras valsystem på samma sätt man kan diskutera fiske-, alkohol-, miljö-, invandrings- och utrikespolitik finns ju inte, trots att valsystemen mellan västdemokratierna skiljer sig markant åt och att makthavarna rimligtvis borde tycka att det finns bättre och sämre valsystem.
De senaste dagarna har i o f s demokrater i USA anklagat konservativa i Kanada för att lägga sig i primärvalet genom hävda att Obamas tveksamhet till dagens NAFTA är spel för gallerierna. Vanligtvis brukar den här typen av anklagelser höras från norra och inte södra sidan gränsen men Kanadas konservative statsminister Steve Harper börjar göra sig ett namn vad gäller att lägga sig i och utöva bully tactics. Sedan igår hotar han t ex fånigt nog att stämma oppositionen för förtal, första gången i kanadensisk statsminister tar till det greppet minsann.
Avslutningsvis, en kort grej om vilkens sorts USA Obamas väljare ser och i framtiden vill se: http://www.nationalpost.com/opinion/columnists/story.html?id=328029.
Några översättningsförslag på brazilling?
13 februari 2008
Tempête de verglas
Idag är skolorna återigen stängda och folk uppmanas åka hem från jobben tidigt eftersom ännu en icestorm är på ingång. Den senaste månaden har inneburit ett halvdussin missade skoldagar p g a risigt vinterväder och att ungarnas säkerhet inte kan garanteras i, eller i väntan på, de gula, omoderna skolbussarna. De flesta andra arbetsplatser brukar hålla öppet som vanligt men när dåligt vinterväder, som så ofta vid havet i Nova Scotia, innebär en röra av underkylt regn, hagel, hård vind och t o m dimma så är det svårt att vara försiktig i överdrift. Är det dessutom minusgrader gör man bäst i att hålla sig borta från vägarna helt och hållet eftersom allt som inte saltas kommer att täckas av ett centimetertjockt lager glansis.De vägar som har saltats får ofta en förvirrande frostvit färg som kan lura en att tro att det just skett ett väderomslag och blivit 15 grader kallt. Vilket det ibland också har.
10 februari 2008
Primaires de l'élection présidentielle, deux
Wow, så Romney visade sig till sist inte bara vara en kappvändare med stålar och "looks" utan också ett riktigt creep i klass med Giuliani. För vad säger man när snubben avslutar sin en-kvarts-miljard-kronor-ur-egen-ficka-kampanj med att säga att en röst på Obama eller Hillary är att kapitulera för terrorismen?
Jon Stewart har förstås svar på tal, om än inte vidare finessrikt:
Inte undra på att McCain är given trots att han inte ens är särskilt omtyckt - övriga republikanska kandidater har varit, för att inte säga väck i varierande grad, pinsamt dåliga och o-valbara. Fast vad kunde man egentligen förvänta sig av ett parti vars nuvarande partiledare aspirerar på titeln USA:s Genom Tiderna Överlägset Sämsta President, sådan ledare sådant parti? Det lär ju inte ha varit några stjärnor som aspirerade på att ersätta fånarna Bert och Ian som ledare för Ny Demokrati heller om man säger.
John McCain har en lång väg att gå för att vinna presidentposten när det antagligen kommer at kräva antingen mittenväljare eller kristenhöger. Står Hillary för motståndet kan valet kanske bli tillräckligt polariserat för att lyckas, men står Obama där på andra planhalvan så lär McCain få se sig spela utan målvakt från start eftersom Obama aldrig röstade för det Irakfiasko de flesta är så innerligt trötta på. Tanken på Obama som president är alltjämt knappt fattbar; afroamerikanska ledare har aldrig haft det riktigt så här lätt*.
Pulitzer-vinnaren David Shribman skriver om primärvalsprocessens brister och godtycklighet i helgens Globe and Mail.
Uppdatering 11/2: David Shribman, som alltså också är chefredaktör på The Pittsburgh Post-Gazette, svarar på läsarfrågor om USA:s primärval i dagens G&M.
* ja, jag vet att citatet är påhittat men som satir är det felfritt
Jon Stewart har förstås svar på tal, om än inte vidare finessrikt:
Inte undra på att McCain är given trots att han inte ens är särskilt omtyckt - övriga republikanska kandidater har varit, för att inte säga väck i varierande grad, pinsamt dåliga och o-valbara. Fast vad kunde man egentligen förvänta sig av ett parti vars nuvarande partiledare aspirerar på titeln USA:s Genom Tiderna Överlägset Sämsta President, sådan ledare sådant parti? Det lär ju inte ha varit några stjärnor som aspirerade på att ersätta fånarna Bert och Ian som ledare för Ny Demokrati heller om man säger.
John McCain har en lång väg att gå för att vinna presidentposten när det antagligen kommer at kräva antingen mittenväljare eller kristenhöger. Står Hillary för motståndet kan valet kanske bli tillräckligt polariserat för att lyckas, men står Obama där på andra planhalvan så lär McCain få se sig spela utan målvakt från start eftersom Obama aldrig röstade för det Irakfiasko de flesta är så innerligt trötta på. Tanken på Obama som president är alltjämt knappt fattbar; afroamerikanska ledare har aldrig haft det riktigt så här lätt*.
Pulitzer-vinnaren David Shribman skriver om primärvalsprocessens brister och godtycklighet i helgens Globe and Mail.
Uppdatering 11/2: David Shribman, som alltså också är chefredaktör på The Pittsburgh Post-Gazette, svarar på läsarfrågor om USA:s primärval i dagens G&M.
* ja, jag vet att citatet är påhittat men som satir är det felfritt
05 februari 2008
Superdupertuesday!
Ja idag är det minsann supertisdag! USA:s primärval har varit osedvanligt engagerande i år (Edit: There's been no contest like it) eftersom en kvinna och en icke-vit man verkligen har chans på presidentposten. Att det som vanligt knappt går att skilja mainstreamdemokrater från mainstreamrepublikaner är, som vanligt, deprimerande men Obama lyckades i a f, till skillnad från alla andra kandidater med reell vinstchans, låta bli att rösta för den horribelt enfaldiga Irakinvasionen. Som nu har tagit livet av exakt hur många hundratusentals oskyldiga människor? Symboliken och, förhoppningsvis, betydelsen av en svart president i vita huset kan knappast överskattas i landet där Rosa Parks för bara 53 år sedan förväntades ge sin sittplats till any random whitey. Om Obama kan besegra det tyvärr ganska hänsynslöst agerande kampanjparet Clinton så lär det vara en större skräll än att krigs- och politikerveteranen McCain spöar Republikanernas alla überkristna, -korkade, -obehagliga och -ickevalbara kandidater. Okej då, Romneys största fel är tydligen inte att han är mormon och alltså, gudbevars!, tillhör en annan kristen kyrka utan att han är så fruktansvärt VD-mässigt tråkig med vare sig färg eller nyans eller annat kännetecken än perfekt hår 24/7. Oavsett allt detta så är Obama endast 48 år gammal och lär fylla Youtube med tacktal också i framtiden. Obamas talskrivare är förresten den bara 26-årige Jon Favreau.
I Sverige har Johan Norberg gått och grunnat på varför europeisk vänster inte varit mer entusiastisk till Obama. Förklaringen som han länkar till är spännande konspiratorisk och går ungefär ut på att Obamas mångkulturella bakgrund och budskap gör det svårt för Europavänstern att tycka så illa om USA som man reflexmässigt vill göra och att bla bla bla bla bla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla bla bla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla bla... ja, så sjukt mycket text har artikeln istället för att bara konstatera att mainstreamdemokrater ligger närmare Europas folkpartister än socialdemokrater och att europeisk vänster i sakfrågorna inte alltid har så överdrivet mycket att vara entusiastisk över. Nordamerikansk högerpress i form av, säg, New York Post, går inte direkt ner i spagat och skriver entusiastiska spaltmetrar om hur Reinfeldt & Co säger sig vilja värna om den svenska modellen med allmän sjukvård och kollektivavtal... eller har jag missat något?
För att iallafall hålla en tå på ämnet Kanada (som den här bloggen ju handlar om, minst ett par gånger per kvartal) så kan jag länka till den nyligen genomförda opinionsundersökningen som ligger och skvalpar i Googlecachen och som berättar att 4 av 5 kanadensare skulle rösta på Demokraternas presidentkandidat.
Vilken nyhet, och så jätteintressant! Landets käre konservative PM (premiärminister) Stephen Harper lär dock få fortsätta gnissla tänder för att han inte kan agera utifrån de idéer han hade innan han tillträdde som partiledare och minoritets-PM ("Oh noes, Kanada är för mycket av en nordisk välfärdstat! Teh horror! I fix!") utan att folket ger honom sparken. Dessutom lär han snart också få sitta i ensamt majestät på tronen för klimatskeptikerledare när nu vännerna John (Howard, föredettingen i Australien) och George W. (Bush) båda snart är borta och t o m McCain säger sig vilja göra något åt smältande isar och stigande havsvatten.
En annan nyhet är att jag bemödade mig att kolla på amerikansk fotboll (att skilja på från kanadensisk fotboll, förstås) för första gången i söndags. Nä, jag var inte ensam heller. Men, man, satt det hårt åt. Motståndet bestod inte direkt bara av Finalmatchen Superbowl LXIIYZXVNQ utan 267 timeouts, reklam, 3 halvlekspauser, reklam, random underhållning, reklam, Tom Petty och reklam. Och reklam, reklam, reklam och reklam. Seriöst kändes det som att långt mer än hälften av tiden gick åt till annat än se sporten där fett stora snubbar kutar runt med eller brottas om en oval boll i stora skydd och riktigt tajta brallor i intervaller mellan avblåsningar. Det stigma som råder i engelsktalande Nordamerika kring tajta badbrallor (speedos) blir bara underligare när de två största sporterna baseball och football båda bär glansiga tajta långbrallor. Consistency, people! Please!
Superbowleventets haussade men tyvärr nästan förvånansvärt trista reklamsnuttar finns förstås att kolla på här på www.myspace.com/superbowlads. Javisst, på indiemusikens mecka! Hahaha! Ahahahahaha! HahahahaHAHAHAHAHAHAHA!
Okej det där är inte enbart roligt men vad kan man förvänta sig i ett samhälle där forskningsföretag bevisligen lägger dubbelt så mycket $$$ på reklam som på - WTF? - forskningen. Det är så absurt att jag nog nästan ändå inte kan låta bli att gilla det: http://www.cbc.ca/consumer/story/2008/01/03/drugs.html
Obama for prez* då!
* 23800 googleträffar, Hillary 9950, McCain 11700, och Romney 762 (ägd)
I Sverige har Johan Norberg gått och grunnat på varför europeisk vänster inte varit mer entusiastisk till Obama. Förklaringen som han länkar till är spännande konspiratorisk och går ungefär ut på att Obamas mångkulturella bakgrund och budskap gör det svårt för Europavänstern att tycka så illa om USA som man reflexmässigt vill göra och att bla bla bla bla bla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla bla bla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla bla... ja, så sjukt mycket text har artikeln istället för att bara konstatera att mainstreamdemokrater ligger närmare Europas folkpartister än socialdemokrater och att europeisk vänster i sakfrågorna inte alltid har så överdrivet mycket att vara entusiastisk över. Nordamerikansk högerpress i form av, säg, New York Post, går inte direkt ner i spagat och skriver entusiastiska spaltmetrar om hur Reinfeldt & Co säger sig vilja värna om den svenska modellen med allmän sjukvård och kollektivavtal... eller har jag missat något?
För att iallafall hålla en tå på ämnet Kanada (som den här bloggen ju handlar om, minst ett par gånger per kvartal) så kan jag länka till den nyligen genomförda opinionsundersökningen som ligger och skvalpar i Googlecachen och som berättar att 4 av 5 kanadensare skulle rösta på Demokraternas presidentkandidat.
Vilken nyhet, och så jätteintressant! Landets käre konservative PM (premiärminister) Stephen Harper lär dock få fortsätta gnissla tänder för att han inte kan agera utifrån de idéer han hade innan han tillträdde som partiledare och minoritets-PM ("Oh noes, Kanada är för mycket av en nordisk välfärdstat! Teh horror! I fix!") utan att folket ger honom sparken. Dessutom lär han snart också få sitta i ensamt majestät på tronen för klimatskeptikerledare när nu vännerna John (Howard, föredettingen i Australien) och George W. (Bush) båda snart är borta och t o m McCain säger sig vilja göra något åt smältande isar och stigande havsvatten.
En annan nyhet är att jag bemödade mig att kolla på amerikansk fotboll (att skilja på från kanadensisk fotboll, förstås) för första gången i söndags. Nä, jag var inte ensam heller. Men, man, satt det hårt åt. Motståndet bestod inte direkt bara av Finalmatchen Superbowl LXIIYZXVNQ utan 267 timeouts, reklam, 3 halvlekspauser, reklam, random underhållning, reklam, Tom Petty och reklam. Och reklam, reklam, reklam och reklam. Seriöst kändes det som att långt mer än hälften av tiden gick åt till annat än se sporten där fett stora snubbar kutar runt med eller brottas om en oval boll i stora skydd och riktigt tajta brallor i intervaller mellan avblåsningar. Det stigma som råder i engelsktalande Nordamerika kring tajta badbrallor (speedos) blir bara underligare när de två största sporterna baseball och football båda bär glansiga tajta långbrallor. Consistency, people! Please!
Superbowleventets haussade men tyvärr nästan förvånansvärt trista reklamsnuttar finns förstås att kolla på här på www.myspace.com/superbowlads. Javisst, på indiemusikens mecka! Hahaha! Ahahahahaha! HahahahaHAHAHAHAHAHAHA!
Okej det där är inte enbart roligt men vad kan man förvänta sig i ett samhälle där forskningsföretag bevisligen lägger dubbelt så mycket $$$ på reklam som på - WTF? - forskningen. Det är så absurt att jag nog nästan ändå inte kan låta bli att gilla det: http://www.cbc.ca/consumer/story/2008/01/03/drugs.html
Obama for prez* då!
* 23800 googleträffar, Hillary 9950, McCain 11700, och Romney 762 (ägd)
08 januari 2008
Culture pop canadienne, deux
Popkultur i all hast: om ett par timmar har Douglas Couplands JPod premiär som tv-serie på CBC. Good for me peppar jag mig själv eftersom jag inte hann läsa klart boken i somras innan det var dags för hemresa från skärgården.
Avsnittet finns naturligtvis att ladda ner från valfri internetsida om ytterligare någon timme, får man förmoda, då för den som inte har lust att vänta på just det där klockslaget, på just den där kanalen, om något år när det eventuellt visas i en utomkanadensisk tv-apparat.
Apropå DC så hade helgens Globe and Mail en förhållandevis lång fråga-svar-intervju med karln där han bl a avslöjar sin perfekta dag. En förvånansvärt vardaglig och fin dag han väljer må jag säga, och inte helt olik en sådan jag antagligen själv skulle önska mig.
Vad mer? Jo, grovt generaliserat verkar tonårsindiefilmen Juno få ganska strålande kritik överallt utom i Kanada, trots att regissören och huvudpersonerna Michael Cera och Ellen Page alla är kanadensare. Eller vad säger jag, "trots att" ska förstås vara "på grund av" eftersom Kanada, till skillnad från big bro' i söder, tillhör de länder där man inte höjer homegrown talent till skyarna bara sådär hursomhelst.
Ellen Page är f ö inte bara en local gal från Halifax utan lyckades med bravur hålla sig till ämnet slampor hos Letterman här om kvällen inför miljontals usaianer. Klippet finns förstås på Youtube här.
Lägg förresten till Seth Rogen (Freaks and Geeks, Knocked Up, Superbad) till Cera och Page och du har den helkanadensiska trojka som Globe and Mail skrev om här strax före nyår (men skynda och läs/spara, G&M vill gärna ha betalt för artiklarna efter bara några dagar).
Och, slutligen, apropå Knocked Up så uppmanar författaren Rebecca Eckler folk att fråga succémannen Apatow om han har snott filmstoryn rakt av från Ecklers bok med samma namn: http://www.macleans.ca/culture/entertainment/article.jsp?content=20070611_106143_106143
Bla bla bla, hejdå. Ses 2009.
Avsnittet finns naturligtvis att ladda ner från valfri internetsida om ytterligare någon timme, får man förmoda, då för den som inte har lust att vänta på just det där klockslaget, på just den där kanalen, om något år när det eventuellt visas i en utomkanadensisk tv-apparat.
Apropå DC så hade helgens Globe and Mail en förhållandevis lång fråga-svar-intervju med karln där han bl a avslöjar sin perfekta dag. En förvånansvärt vardaglig och fin dag han väljer må jag säga, och inte helt olik en sådan jag antagligen själv skulle önska mig.
Vad mer? Jo, grovt generaliserat verkar tonårsindiefilmen Juno få ganska strålande kritik överallt utom i Kanada, trots att regissören och huvudpersonerna Michael Cera och Ellen Page alla är kanadensare. Eller vad säger jag, "trots att" ska förstås vara "på grund av" eftersom Kanada, till skillnad från big bro' i söder, tillhör de länder där man inte höjer homegrown talent till skyarna bara sådär hursomhelst.
Ellen Page är f ö inte bara en local gal från Halifax utan lyckades med bravur hålla sig till ämnet slampor hos Letterman här om kvällen inför miljontals usaianer. Klippet finns förstås på Youtube här.
Lägg förresten till Seth Rogen (Freaks and Geeks, Knocked Up, Superbad) till Cera och Page och du har den helkanadensiska trojka som Globe and Mail skrev om här strax före nyår (men skynda och läs/spara, G&M vill gärna ha betalt för artiklarna efter bara några dagar).
Och, slutligen, apropå Knocked Up så uppmanar författaren Rebecca Eckler folk att fråga succémannen Apatow om han har snott filmstoryn rakt av från Ecklers bok med samma namn: http://www.macleans.ca/culture/entertainment/article.jsp?content=20070611_106143_106143
Bla bla bla, hejdå. Ses 2009.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)