Mer OS: 4 av 5 såg hockeyfinalen

80%, 26 av 32.5 miljoner, av Kanada såg OS-finalen i ishockey, en final som bara i Kanada också sändes på mandarin, punjabi och ett antal ursprungsbefolkningsspråk.

Som någon sa: Om hockeyguldet så hade varit det enda guld som Kanada vann, så hade det räckt för att göra OS till en framgång. Och - vice versa.

Hockeyguld och kritikfail

Vancouver-OS slutade med kanadensiskt hockeyguld till sist och med sitt övertidsmål skrev Sidney Crosby in sig i Kanadas hockeyhistoria sida vid sida med Paul Henderson, den legendariske matchvinnaren från matchserien mot Sovjetunionen 1972. Med Kanadas vinst så förlängdes en märklig OS-svit ytterligare ett OS. De fyra senaste OS-finalerna har nämligen förlorats av lag som gått igenom turningern obesegrade: i Nagano 1998 förlorade Ryssland mot Tjeckien, 2002 förlorade USA mot Kanada i Salt Lake City, 2006 i Turin förlorade Finland mot Sverige.

I Dagens Nyheter håller Johan Esk inte igen på kritiken mot Vancouver-OS, och även om det finns en hel del att kritisera så är vad han säger om East Hastings och kanadensisk press brist på OS-kritik fånigt oinformerat.

För det första är Vancouvers Downtown Eastside så ökänt i Kanada att det är länge sedan den kunde sopas under mattan. Istället uppmärksammar och diskuterar kanadensiska media ofta stadsdelen i hopp om att kunna förbättra och hitta en lösning på den oerhört komplexa problematik som Downtown Eastside är resultatet av, och som ett land som Kina skulle lösa genom att ödelägga och tvångsförflytta människorna som bor där. För t ex ett år sedan körde The Globe and Mail en enorm artikelserie om stadsdelen som jag länkade till här.

För det andra har många kanadensiska medier kritiserat Vancouver-OS i sådan omfattning att de själva blivit kritiserade av arrangörerna, publiken, politiker och allmänheten. Nu vet jag vet inte vilka kanadensiska medier Esk har läst eller lyssnat på men i de två största, CBC och The Globe and Mail, gick det knappt en dag, särskilt första veckan, utan att man tog upp Vancouver-spelens många tillkortakommanden.

Mer OS-knas: Vancouvers vinterspel var varmare än de tre första dagarna av Sydneys sommarspel.

Team Canada 2010

Det mest uppseendeväckande med Kanadas hockeytrupp till hemma-OS i Vancouver? Åtta av landets 15 bästa poänggörare platsar inte.

I urval:
Martin St. Louis, 2:a i NHL:s assistliga - ej uttagen.
Brad Richards, 4:a i assistligan - ej uttagen.
Mike Green, poängbäst av alla NHL-backar - ej uttagen.
Steven Stamkos, 19 år och 7:a i NHL:s skytteliga - ej uttagen.
Vincent Lecavalier, superstjärna med seg säsongsstart men solklart förstaval i ett svenskt eller tjeckiskt landslag - ej uttagen.
Michael Cammaleri, 9:a i skytteligan - ej uttagen.

Och så där fortsätter det. Misslyckas man (som i Turin 2006) att ta sig till OS-final så är det åtminstone inte p g a spelarbrist. Andrauppställning som man lämnar hemma i tv-soffan är knappt alls sämre.

Mikael Samuelssons (inte omotiverade) "They can go fuck themselves"-hälsning till Tre Kronors ledning har f ö inte stött på många negativa kanadensiska kommentarer. Istället ser man en viljestark kvalitetsspelare med jävlaranamma - precis den spelartyp man har velat prioritera i den egna OS-truppen. 

Go figure. Och gott nytt år!

Face-off

Om fem minuter börjar årets NHL-säsong. Trots att vårens slutspel spelmässigt var det bästa de flesta sett på länge så är det en liga med anseliga problem som drar igång.

Gårdagens domstolsutslag i konkursdomstolen i Phoenix visar att Phoenix Coyotes förluster för de senaste fem säsonger är ofattbara 2 miljarder kronor. Ändå hävdar NHL att man avser sälja Coyotes (för omkring miljarden) till någon som tänker behålla hockeylaget i Arizonas öken. Uttalandet följer dock perfekt på tidigare uttalanden som hävdat att Coyotes inte ens befinner sig i ekonomisk kris eller att investerare står i kö för att köpa laget som aldrig någonsin gått med vinst sedan det flyttade från kontinentens kanske mesta vinterstad Winnipeg 1996.

Nedsläpp!

Coupe Stanley 2009

Idag börjar Stanley Cup-slutspelet. Kanadas fokus på detta behöver inte överdrivas: i två månader framåt kommer CBC att sända tre till sex timmar ishockey nästan varje kväll på bästa sändningstid i landets enda public service-kanal.

Fundera gärna på det ett ögonblick till, för den mediaexponeringen slår Fotbolls-VM som bara spelas vart 4:e år.

I det nya storföretagar-NHL som drivs med förlustbringande delar i hopp om att någon gång i framtiden vinna marknadsandelar i den amerikanska södern är San José Sharks årets Stanley Cup- favoriter. Första omgångens huvudfokus kommer dock att ligga på derbyt Montréal-Boston, Stanley Cup-slutspelets överlägset största derby där lagen nu möts för 32:a gången. Montréal har vunnit hela 24 av de matchserierna men är i år nederlagstippade mot ett bra, storväxt och hårt (som vanligt på gränsen till fult) spelande Boston. Men traditionen, att Boston ändå förlorar matchserien efter krigsartade holmgångar till matcher, är svår att skaka av sig och i båda städerna förbereder lagen minutiöst som för att gå ut i krig. Likt de klassiska berättelserna får rapporteringen om lagen, spelarna, taktiken och matcherna ett sådant djup att det inte längre handlar om ännu en åttondelsfinal i ännu ett slutspel utan om en tidlös kamp under just de här veckorna. Att Bruins tränare Claude Julien fick sparken från sitt jobb som Canadiens-tränare för tre år sedan av Canadiens nuvarande tränare Bob Gainey är bara en av många detaljer som gör den här matchserien till ett drama innan den ens börjat.

Vill man se slutspelet utan att ha tillgång till tv-sändingen så ska man googla "p2p" och "nhl". Vill man lyssna på just Montréal-Boston så sänder CJAD alla Canadiens-matcher live på nätet.

Vill man veta mer om hur öppet slutspelet faktiskt är, vilka som möts första omgångens matchserier och vad som kommer att krävas för att ta hem Lord Stanleys pokal så klickar man här, här och här.

Saknar man helt hockey-peppen men vill ändå se Montréal-sonen Mike Ribeiro sätta världens snyggaste straffmål trycker man bara på play nedan:

habs vs rangers

Trade Deadline Day

Just nu, och i ett par timmar till, pågår vad som för många hockeyfans är en av årets bästa dagar - Trade Deadline Day. Det är säsongens sista möjlighet för lagen att förbättra laguppställningarna innan Stanley Cup-slutspelet startar om en månad. Eftersom NHL är en extremt jämn liga, om än extremt konstruerad med lönetak, vinstdelning, draftpicks och lag som inte kan relegeras på sportsliga grunder, så blir möjligheten att förfina lagsammansättningarna väldigt viktigt. Lönetaket hindrar effektivt lagen med mycket pengar att köpa på sig de bästa spelarna.

Just nu direktsänder TV-kanaler som CBC allt som händer, på sportsidorna livebloggar tidningar, och vid kaffeautomater och på diskussioneforum flödar spekulationerna om vilka byten som kan vara på gång och hur de som gått igenom kommer att påverka resten av säsongen. Som en av mina hockeytokiga vänner sa strax innan han gick och lade sig i går: I am so excited to wake up tomorrow! Trade Deadline Day!

Tillägg: Marc Crawford f d coach för Vancouver Canucks kommenterar dagen: I'm officially a hockey junkie.

Jag har varit inne på det tidigare men Alexander Ovetjkin kan verkligen vara världens bästa lagidrottsman för tillfället.

Jo, också när han sänker fel lag.

Cole Harbour Place

Sidney Crosbys hemmarink:



Fina läktare:



Fin spelargång:

Coupe Stanley 2008

Stanley Cup-slutspelet har pågått i två veckor nu och första omgången spelas klart ikväll när San José, Calgary, Washington och Philadelphia gör upp i två sjunde och direkt avgörande matcher. För landets miljoner hockeyfanatiker är de två första slutspelsveckorna speciella eftersom det spelas två-tre matcher varje kväll och att följa dem är ett hektiskt halvtidsjobb fullt i klass med de två första veckorna av ett fotbolls-EM/-VM. Eller, eftersom Lord Stanleys pokal delas ut årligen, som ett Champions League i koncentrat i slutet av säsongen (vilket skulle vara rätt sevärt även om upplösningen, som i år, skulle råka vara förvillande lik någon engelsk ligacup).

En riktigt fin grej men NHL-ishockey är att man har hållit på så länge, i ett drygt sekel eller så, och att det finns historia och traditioner i de gamla klubbarna som inte ens de senaste tio årens bilhandlarmässiga brand expansion till varje pris har kunnat ta död på. När Montréal och Boston gjorde upp igår med 3-3 i matcher i en direkt avgörande sjunde hade det aldrig hänt att Montréal förlorat en matchserie efter att ha haft ledningen med 3-1 i matcher eller att Boston vänt en matchserie efter att ha legat under med 3-1 i matcher. Nu vann Montréal och sviten består.

En mäktigare svit som kräver att Montréal tar hem Stanley Cup antingen i år eller nästa år är att man som NHL:s mest segerrika lag genom tiderna vunnit le cup varje decenium sedan ligan bildades. I det nya, expanderade och kvalitetsmässigt sämre NHL har ett kanadensiskt lag inte vunnit sedan Montréal vann 1993.

I detta marknadsandelshysteriska neo-NHL, där ishockey spelas med miljonförluster i öknen (Phoenix), i countrymusikens Mecka (Nashville), i mangroveträsken (Tampa Bay) och Columbus (var?) trots att publikintresset och intäkterna finns i norr, har udda traditioner börjat dyka upp. När Anaheim Ducks (sic, lol, osv) åkte ut i söndags var det för sjätte året i rad som de regerande mästarna inte ens lyckades ta sig till slutspelets andra omgång. Det är nu mer än tio år sedan ett lag (Detroit) lyckades ta hem pokalen två år i rad.

I slutspelstider är det lätt att glömma bort allt som är sopigt med NHL och bara fastna framför det - faktiskt, jag försöker låta bli att överdriva - enorma tempo som slutspelsmatcherna spelas i. Visst gillar jag fotboll mer men intensiteten i slutspelsmatcherna på de små NHL-rinkarna är verkligen something else. Väljer man dessutom att se Montréal där publiken sjunger så att (de fåniga) orgeltrudelutterna och (fånigare) hårdrocksticken inte hörs så har man inte mycket kvar att klaga på.

Ikväll ser jag hellre Alexander Ovetjkin, ishockeyvärldens Ronaldinho (anno 2004-2005 när han var världsbäst och ostoppbar), spela bort Philadelphias ligister än ännu ett Chelski-Liverpoool-tar-ut-varandra-möte. CBC strömmar förresten slutspelsmatcher på mandarin i år för landets 1,5 miljoner Chinese-Canadians så med tillgång till en kanadensisk IP-adress/proxyserver och, om än ej obligatoriskt - engelska och franska funkar alltjämt, hyfsade mandarinkunskaper är det bara att klicka sig vidare från http://www.cbc.ca/sports/hockey.

Février 8 à 11

Bara tre dagar kvar till årets Pond hockey-VM i Plaster Rock. Förra året var så här fulländat:

Pond hockey

Kanadas mest älskade och romantiserade tidsfördriv. Ishockeyns ursprung och själ.