För några dagar sedan skrev jag det här, sedan kom dethära livet emellan och inlägget förblev opostat.
- - -
Två bestående intryck från presidentvalskampanjen är McCains val, och de republikanska kärnväljarnas okritiska godkännande, av Palin som vicepresidentkandidat samt McCain/Palins horribla lögner om Obama. Av Palin väntade jag mig inte mer. Hennes obehagliga enfald och självupptagenhet verkar få henne att bry sig mindre om betydelsen av vad hon faktiskt säger än självaste G W "They misunderestimated me" Bush. Men att McCain, som länge varit en oförutsägbar center-republikan som kamperat ihop med Demokraten Lieberman, började upprepa skamlösa lögner som påhittade av republikanernas mest hjärndöda högerfalang är oförsvarligt.
Att vinna ett val till varje pris med vilka medel som helst är inte heller försvarbart när vinnaren behöver ha sin trovärdighet intakt. G W Bush skulle aldrig vinna ett till presidentval eftersom ingen längre litar på honom efter alla idiotlögner han har dragit som presidentm, och som alltjämt orsakar död och elände varje dag. Och vari finns logiken att ha storljugare på världens supposedly finaste ämbete medan världen gör sitt bästa för att lära sina barn att inte ljuga?
McCains avskedstal var ändå förvånansvärt värdigt. Kanske för att det stod i så skarp kontrast till de buande och "USA! USA! USA!-skanderande Republikanerna på plats. Eller för att presidentposten inte längre stod att vinna till varje pris.
Palin, förresten, kan inte vara Republikanernas framtid. Den korkade, jovialiske presidenten som självtillräckligt ser världen i svart-vitt med sämre koll än genomsnittsmedborgaren är århundradets misslyckande och en oundviklig återvändsgränd i en värld som inte blir mindre komplex och mångfacetterad. Frågan är dock om Republikaner som dessa inte förtjänar sin Palin, sitt pro-Palin-parti och ökenvandringen det lär leda till?
- - -
Två bestående intryck från presidentvalskampanjen är McCains val, och de republikanska kärnväljarnas okritiska godkännande, av Palin som vicepresidentkandidat samt McCain/Palins horribla lögner om Obama. Av Palin väntade jag mig inte mer. Hennes obehagliga enfald och självupptagenhet verkar få henne att bry sig mindre om betydelsen av vad hon faktiskt säger än självaste G W "They misunderestimated me" Bush. Men att McCain, som länge varit en oförutsägbar center-republikan som kamperat ihop med Demokraten Lieberman, började upprepa skamlösa lögner som påhittade av republikanernas mest hjärndöda högerfalang är oförsvarligt.
Att vinna ett val till varje pris med vilka medel som helst är inte heller försvarbart när vinnaren behöver ha sin trovärdighet intakt. G W Bush skulle aldrig vinna ett till presidentval eftersom ingen längre litar på honom efter alla idiotlögner han har dragit som presidentm, och som alltjämt orsakar död och elände varje dag. Och vari finns logiken att ha storljugare på världens supposedly finaste ämbete medan världen gör sitt bästa för att lära sina barn att inte ljuga?
McCains avskedstal var ändå förvånansvärt värdigt. Kanske för att det stod i så skarp kontrast till de buande och "USA! USA! USA!-skanderande Republikanerna på plats. Eller för att presidentposten inte längre stod att vinna till varje pris.
Palin, förresten, kan inte vara Republikanernas framtid. Den korkade, jovialiske presidenten som självtillräckligt ser världen i svart-vitt med sämre koll än genomsnittsmedborgaren är århundradets misslyckande och en oundviklig återvändsgränd i en värld som inte blir mindre komplex och mångfacetterad. Frågan är dock om Republikaner som dessa inte förtjänar sin Palin, sitt pro-Palin-parti och ökenvandringen det lär leda till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar