L33t dad

N00b dad

Surf d'ouragan Noël

Fotat fem minuters promenad från vårat hus. Inte för att jag tog bilden eller ens lyckades masa mig dit, men ändå.

Skaderapport: ena grannens lada blåstes till kaffeved; andra grannens garage blåste omkull; en kollegas övervåning raserades av ett fallande träd; vår bil, brevlåda och husfönster täcktes av ett lager havssalt. Och alla var utan el i 24h. Slut på skaderapporten.

Avis d'ouragan

Morgonens samtalsämne är hurricane Noel som just nu drar upp längs USA:s östkust och beräknas ankomma Nova Scotia någon gång under lördag eftermiddag. Ännu har ingen hurricane warning utfärdats men det kan snabbt förändras när Noel möter kyligare kanadensisk luft senare idag.

Environment Canada låter en spela upp de senaste 6-96 satellitbilderna över Nordamerikas östkust och se Noel utvecklas. Just nu hänger Noel utanför de båda Carolinas i sydöstra USA:

Loonie = Greenback

En av höstens nyheter i The Great White North är att landets dollar, the loonie (efter Storlommen som pryder endollarsmyntet), för första gången på tre decennier står i paritet med USA-dollarn, the greenback (efter gudvetvad).

DN:s USA-korrespondent Lennart Pehrson skriver en snutt om det här men missar tyvärr helt att nämna dollarparitetens största diskussionsämne: att det står löjligt klart hur mycket mer kanadensare tvingas betala för samma varor som i USA. Ekonomer har länge försökt förklara priskillnaden utan att finna några vettiga svar till varför, momsen borträknad, det mesta från böcker till bilar kostar upp till 30% mer i Kanada än i USA. Skatter, löner och avstånd är nämligen alldeles för lika för att motivera företagens förenklade förklaringar.

Svaret är förstås för att det går. Bristande konkurrens och ett NAFTA som knappt ger den enskilde konsumenten några frihandelsfördelar alls har gjort Kanada till en marknad där många tillverkare antas försöka ta igen förluster man tvingas till på USA:s extremt konkurrensutsatta marknad. Att de enorma skillnaderna i konsumentpriser dessutom spelar större roll än dagspriset på dollar och dollar vittnar kanadensarnas förkärlek till den cross-border shopping som länge låtit dem shoppa billigt på Target i gränsstäder med Shop 'til you drop som stadsmotto.

Une plage ordinaire

En vanlig dag på stranden. I oktober. Med värsta magen. Och hårstrån rakt upp.

What burns never returns

Hos vår granne Jeff eldade konstnärsvännen Mike oljemålningar. För att spara plats och inte behöva hitta dem på någon loppis om tre år.

Une forme de pollution

Beslutet att inte gräva ner elkablarna sparar varje skattebetalare 0,0963 cent årligen.

Interviews de Klein

Naomi Klein ska till att släppa en 600-sidig bok om shock and awe-kapitalism. Hon tidningsintervjuas här och radiointervjuas här.

Edit: Här finns också ett utdrag ur boken samt den kortfilm som hon och Children of Mens skapare Alfonso Cuaron har gjort ihop.

Phocoena phocoena

Vanlig tumlare. Endast människan har större neocortex i förhållande till kroppsstorlek.

Raccoons

Vi hittar två sovande tvättbjörnsungar i komposttunnan. De är så sjukt gulliga att vi trots lukten överväger att adoptera dem istället för att ringa Wildlife-centrets Rescue-nummer.

Hur ungarna tog sig in i tunnan får gärna förbli en gåta eftersom bara tanken på att de hjälptes åt gör vår dag.

Nouvelles de juillet d'Amérique du nord

16,8% av befolkningen rapporterar att de rökt på under året som gått. Det placerar Kanada inte bara sig femma i världen och etta i i-värden utan distanserar det självutnämnda pårökarlandet Jamaica (10.7%) och knarkparadiset Holland (6,1%) med god marginal. I USA, där det parallellt med Kriget mot terrorismen pågår ett War on Drugs lett av en presidentutnämnd Drug Czar (ja: knarktsar) och med rejäla straffsatser, erkänner ändå 12,6% att de burn doobie.

CBC Radio rapporterar att för varje oskyldig civil afghan som dödas i jakten på Talibanerna så beräknas 15 afghaner ur den dödades familje- och vänkrets ta till vapen mot de Nato-ledda styrkorna. Kanada utgör en betydande del av Natos Afghanistan-styrkor (USA och UK är tydligen upptagna på annat håll) och debatten om huruvida kriget ens kan vinnas rullar på i landets medier trots att bara National Post o dyl G. W. Bush-sinnad högermedia längre tror att det är möjligt.

På tal om tveksamma åsikter så lär citaten från artikeln om USA-konservativa på kryssning kunna stå oöverträffade ett tag framöver. Eller: för alltid. Rasismen, hatet, brutaliteten och vanföreställningarna som väller ur kryssningsdeltagarna är särskilt sjuk och obehaglig eftersom detta är allt annat än obetydliga republikaner. Var på den politiska skalan kan man hitta lika människovidriga åsikter med samma pengar och inflytande?

Framtidens informationshantering är här och kommer att göra boken, tidningen och alla sorters tryckt, statisk media till morgondagens vinylskiva. Helt enastående.

Culture pop canadienne

Två popkulturnyheter från veckan som gått:
- Douglas Couplands senaste roman JPod ska bli tv-serie
- Kids in the Hall har återförenats (inkl. videolänk till tramsig tv-intervju)

Capital du froid

Jag är lite förtjust i Monocles rankning av världens mest beboeliga (liveable) storstäder. Inte bara för att den ger pinsamma Stockholmspolitiker en knäpp på näsan genom att placera deras - ähum - "Capital of Scandinavia" (går det att ens säga utan att låta ironisk?) sex placering efter Köpenhamn, och rubriksätter den som "Stockholm shows the big charms of a small city", utan för att den åskådliggör hur jävla kallt det är i Montréal på vintrarna.

Medeltemperatur i januari:
Stockholm -3C
Helsingfors -6C
Montréal -11C

Mina vaga vinterdagsminnen från ett Montréal där folk i tjocka anoraker halvspringer till métron med bolmande utandningsrök kring huvudet och ventilationsånga kring fötterna förankrades just i ett vetenskapligt faktum. Jag undrar dock lite hur många rakningspoäng Montréal förlorade på sitt klimat, för i övrigt är stan väldigt beboelig.

Brouillard de mai

The rat race

En ny vardag; en dimmig månad.

En route Nouvelle-Écosse

A Pollock at MoMA

Williamsburg, Brooklyn

Särskilt ohippt: nope; Riktigt fult: you bet.

På jakt efter Steve Keenes ateljé (M 1:a, A 2:a, J 3:a, jag 4:a):

Boston Garden

Eller: TD Banknorth Garden, FleetCenter, Shawmut Center, beroende på vem som för dagen äger namnrättigheterna. Hem för Bruins och Celtics oavsett namn.



Estetiskt tilltalande: nope; Ekonomiskt effektivt: you bet. En nordamerikansk specialitet.

Dans un taxi de Boston

I en taxi i Boston berättar chauffören att man sällan ens här i USA:s mest brittiska, och - om än förenklat - mest kanadensiska, storstad hör några nyhetsrapporter om nationsgrannen i norr. Att han inte bara känner till Toronto och Montréal utan också Halifax och Cape Bretons berömda högländer kan bero på det syskonförhållande New England och Nova Scotia har haft sedan tiden före den amerikanska revolutionen. Toronto, som chauffören säger efter att ha pekat ut John Kerrys 35-dollarmiljonershem, ett townhouse i Bostontypiskt rödtegel med Stjärnbaneret slokande ovanför dörrposten, kan för den genomsnittlige USA-invånaren lika gärna ligga på andra sidan Atlanten som på bilavstånd på andra sidan gränsen.

Norr om gränsen är detta ingen nyhet: USA:s okunskap om sin största granne och handelspartner är det kanadensiska samhällets främsta satirkälla. TV-inslaget Talking to Americans är källans kanske mest kända slutprodukt där USA-invånare av alla sorter bl a kan ses uppriktigt gratulera Kanadas hushåll till att just ha fått elektricitet och rinnande vatten.

Någon förbättring lär heller inte vara i sikte. I veckan meddelade Washington Post att man som sista stora USA-tidning kallar hem sin utrikeskorrespondent från Kanada, ett beslut som enligt CBC under året har föregåtts av en 23-procentig minskning av publicerade artiklar om grannlandet. Trenden som beslutet är en del av är naturligtvis större än så: enligt CBC har de stora USA-tidningarna sedan förra året minskat det totala antalet utrikeskorrespondenter med 30%.

30%. Tillgång anpassas till efterfrågan.

En route les Etats-Unis

Champs de Seaforth

Faux news

Welcome to Pottersville har sammanställt absurda skärmdumpar, både komiska och otäcka, från nyhetskanalen Fox News. Ett urval:

Ice storm

När vi vaknade i morse var världen täckt med en halvcentimeter is.

Tak, fönster, väggar, trappor, bilar, postlådor, träd...
...till och med vår gulbruna gräsmatta förvandlades till någonting vackert efter en natt av underkylt ösregn:

Statistique Canada: la population

2006 års befolkningsräkning presenterades häromdagen av Statistics Canada:
- Mellan 2001 och 2006 växte befolkningen med 5,4% - högst tillväxt av alla G8-länder.
- Befolkningsmängden uppgick till nästan 32 miljoner invånare - en fördubbling på bara 50 år.
- 2/3 av befolkningen bor i en 100 km bred och relativt tätbefolkad korridor mot gränsen till USA medan färre än var femte invånare bor på landsbygden (se flashfilm).
- Den genomsnittliga befolkningstätheten var 3,5 invånare per kvadratkilometer vilket är dubbelt så stor som Mongoliets 1,8 men bara en dryg femtedel av Finlands 17,1.
- Invånarantalet i Kanadas tre, och tillsammans ofattbart vidsträckta, territorier Yukon, Northwest Territories och Nunavut översteg för första gång 100 000 men befolkningstätheten nådde ändå inte upp till ens 0,1 invånare per kvadratkilometer.
- Störst befolkningsökning hade den ekonomiskt överhettade oljeprovinsen Alberta dit det i genomsnitt flyttar 200 personer varje dag.
- Att som vi bo nära havet i Nova Scotia är inte ovanligt: 4 av 5 novascotians har aldrig mer än 10 km till Atlanten från farstutrappen (se flashfilm).

Heure d'été

Sedan igår har vi sommartid. Tre veckor tidigare än vanligt eftersom politikerna i USA tror sig kunna spara energi en masse genom att lite tidigare göra kvällarna lite ljusare så att folk inte ska behöva slå på lamporna därhemma riktigt lika tidigt. Eftersom Kanada delar en massa tidzoner med USA och hela Nordamerika är fullt av människor som dagligen, och som taget efter prästfrun i The Simpsons hysteriska "Think of the children!", skriker "Think of the economy!" så har naturligtvis Kanada också övergått till sommartid.

Tyvärr visar undersökningar från tidigare sommartidsfipplande, för det här är naturligtvis inte första gången man tidigarelägger sommartiden i USA, att man inte kommer att spara särskilt mycket energi, om ens någon. Istället för att sitta hemma och beundra solnedgången med släckta lampor visar undersökningarna att folk istället kommer att vara ute och göra saker längre in på kvällen, vilket i Nordamerika inte sällan betyder antingen att man åker energislukande bil till den energislukande stormarknaden eller åker energislukande bil bara för att. Dessutom, kanske till den tecknade prästhustruns ära, har trafikforkare påpekat att sommartidens mörkare morgnar att antalet trafikolyckor med barn på väg till och från skolan förväntas öka.

Men hur mycket är det värt när politikerna i USA:s kongress ser sin chans att, utan att spendera en massa tax dollars , verkligen göra något åt klimathotet. Den nordamerikanska golf- och barbecueindustrin ska tydligen också göra vågen eftersom omsättningen förväntas öka med flera miljarder kronor bara så där.

I den geografiskt rektangulära, politiskt vänsterstyrda prärieprovinsen Saskatchewan står man dock på sig vad gäller sommartid och låter klockorna förbli orörda året om. Kanske är det en reaktion på att Saskatchewan fram till 1966 tillät kommunerna att själva bestämma sina klockslag vilket ledde till ett formidabelt lapptäcke av provinsiella tidszoner.

En plus

Det finaste med att jag är bortrest är att Jessica har återuppväckt La vie immédiate.

Février 8 à 11

Bara tre dagar kvar till årets Pond hockey-VM i Plaster Rock. Förra året var så här fulländat:

Fog Depositing Ice

Dagens väderleksrapport från Environment Canada för Halifax med omnejd utlovar "fog depositing ice", alltså inget mindre än dimma med förmågan att avlagra is.

När dessutom CBC:s webbkamera över Halifax stadskärna och hamninlopp samtidigt inte förmår visa mer än skymt av en lokaltrafikfärja (se vänsterkanten nedan) så börjar det bli läge att inse dagens väderbegränsningar och lämna gardinerna neddragna.

Men exotiskt, det är det.

Un arrangement socialiste

Dagen huvudnyhet är det har framkommit att premiärminister Stephen Harper i kampanjbidragsbrev har kallat Kyotoavtalet en socialistisk plan för att suga pengar ur världens rika länder. Ett påstående som är särskilt roligt när man dagligen kan följa hur hans konservativa parti desperat försöker ändra på sin image som det oljekapitalsfinansierade, klimatuppvärmningsförnekande, Stetsonhattbärande partiet från Kanadas eget Texas – Alberta. Bara för några veckor sedan byttes den hårt kritiserade miljöministern Rona Ambrose ut i ett försök att övertyga landets allt mer klimatoroade invånare att ändå sätta sin tilltro till partiet som under sitt ettåriga styre inte bara har beslutat att Kanada ska överge Kyotoavtalet utan också anamma G. W. Bushs framgångsrika syn på klimatfrågan.

De Konservativas trovärdighetsproblem är så stort att man börjat köra smutskastningsreklam i tv riktad mot Liberalerna nytillträdde ledare, Jean Chrétiens f d miljöminister, Stéphan Dion. Att det är första gången en smutskastningskampanj dragits igång utanför en valrörelse vittnar mer än något hur desperat det Konservativas läge är när klimatfrågan på kort tid har blivit kanadensarnas viktigaste politiska fråga, och när man vet att nyval kommer närhelst parlamentets övriga partier gör gemensam sak och fäller den konservativa minoritetsregeringen.

Fortsättning lär följa och antagligen en ganska spännande sådan. På något sätt lyckas den politiska lunken i Kanada vara mer dramatisk och händelserik och ha ett större nyhetsvärde och genomslag än motsvarande lunk i svenska riksdagen. I Sverige får man på sin höjd se två regeringspartier gå i klinch i en fråga man vet att de fem minuter senare kommer att kompromissa om, allt för att undvika nyval och förlora MAKTEN. Gäsp.

Plages de Wi-Fi

Okej, jag lovar att försöka dra ner på att tjata dumheter här men den här bloggpostningen är så fenomentalt menlös att jag inte kan låta bli att länka till den. Jag ger er: Världens 10 bästa sandstränder med trådlöst internet.

Bara tänk... bländande solsken, millimeterstora sandkorn, salt havsbris, trådlöst internet och... din obrukbara dator.

Men varför nöja sig med att bara lista topp-10 när antalet sandstränder som ligger en gatbredd från ett internetkafé med WLAN borde röra sig kring det astronomiska? (Att lista Buenos Aires 8:a när staden saknar stränder och badbart vatten så till den grad att folk reser till Mar del Plata fem timmar bort är å andra sidan hejdlöst, ja nästan ofattbart, FEL!)

Jag skulle kunna säga att jag inte gillar bloggosfärens brist på bloggredaktörer, men det gör jag; tror jag.

*"Bloggosfären" kan f ö vara svenskan allra fulaste ord.
**Min nuvarande bloggprofilbild tillägnas Johan-Holy. Haha, I knew it!

Viking moderne

Istället för att skriva ner hemresan från Montréal förra veckan så möts jag av det här fenomenala gapskrattet: E-type ny ledamot i Skönhetsrådet.

Höjdpunkter:
Han har ett stort historiskt intresse, och specialkunskaper om vikingatiden.
- Det är modigt och fräscht att kommunfullmäktige röstat fram mig.
[…]
Själv bor han i Bromma där han har haft ett stort vikingaskepp på tomten under hösten.
[…]
- Det är det vackraste man kan se när man vaknar på morgonen!
[…]
Enligt finansborgarrådet Kristina Axén Olin kommer Martin Eriksons historieintresse att vara mycket värdefullt för rådet.

"Specialkunskaper om vikingatiden", "fräscht", "vikingaskepp på tomten" - det här är helt hysteriskt roligt faktiskt. Och, visst, lätt att raljera om men får man hoppas på att en Moderatpamp lyckas sätta Gert Fylking på en tom stol i Svenska Akademien också?

Men hahahahahaha, jag kan inte ens börja fundera på hur jag ska formulera det här för Jessica. Margaret Atwood blir ersatt av Pamela Andersson i Council of Canadians styrelse kanske?

Estadounidense?

Idag upphör passfriheten för kanadensare som flyger till USA och jänkare* som flyger till Kanada. På 60-talet behövde kanadensare inte ens visum för att jobba i USA men idag står det nordamerikanska frihandelsavtalet och andra integrationsförsök sig slätt mot Kriget mot terrorismen och de slutna gränser som följer i dess spår. Vinnare på växande isolationismen skulle det kanadensiska nationsbygget kunna tänkas vara även om Kanada idag ofta definieras just av sin unga brist på definierbarhet, i kombination med snö, kyla, vildmark och ishockey. Frågan är vad USA tänker sig göra åt dem som tänker skippa passkontrollen för att ta sig in landet – 5061 km landgräns säkrar man inte med att resa en Israel-Palestina-mur på någon vecka. Fortsättning lär följa.

* Fånigt ord men vad kallar man medborgare i USA utan att använda ordet som borde inkludera alla invånare på den amerikanska kontinenten? Amrisar? USA:are? USA:ner? Eller, efter spanskans estadounidense, förentastatare? Haha. Estadounidense hade blivit ett stiligt låneord om det inte varit för dess längd och vokaler i följd.

Pond hockey

Kanadas mest älskade och romantiserade tidsfördriv. Ishockeyns ursprung och själ.

Null

Jag vet inte vad det blir av det här. Jag hade tänkt lägga upp ett foto och skriva något om vår gårdag men jag har fortfarande inte klart för mig vad jag tycker om att, i brist på ett bättre ord, hänga här. Så vår långa hemresa från Montréal får åtminstone vänta imorgon, alternativt för evigt.

Visst duger en blogg fortfarande till ett eller annat men just nu skulle jag hellre tjabba via gmail, Skype, messenger eller sms än att bloggposta något som någon kanske skulle vilja läsa. Men visst, med en redaktör och ett arvode skulle jag skriva kilometervis om The Great White North för om det här landet finns det hur mycket som helst att berätta. Jag vet bara inte om jag tycker en blogg är sättet att göra det på.