Superdupertuesday!

Ja idag är det minsann supertisdag! USA:s primärval har varit osedvanligt engagerande i år (Edit: There's been no contest like it) eftersom en kvinna och en icke-vit man verkligen har chans på presidentposten. Att det som vanligt knappt går att skilja mainstreamdemokrater från mainstreamrepublikaner är, som vanligt, deprimerande men Obama lyckades i a f, till skillnad från alla andra kandidater med reell vinstchans, låta bli att rösta för den horribelt enfaldiga Irakinvasionen. Som nu har tagit livet av exakt hur många hundratusentals oskyldiga människor? Symboliken och, förhoppningsvis, betydelsen av en svart president i vita huset kan knappast överskattas i landet där Rosa Parks för bara 53 år sedan förväntades ge sin sittplats till any random whitey. Om Obama kan besegra det tyvärr ganska hänsynslöst agerande kampanjparet Clinton så lär det vara en större skräll än att krigs- och politikerveteranen McCain spöar Republikanernas alla überkristna, -korkade, -obehagliga och -ickevalbara kandidater. Okej då, Romneys största fel är tydligen inte att han är mormon och alltså, gudbevars!, tillhör en annan kristen kyrka utan att han är så fruktansvärt VD-mässigt tråkig med vare sig färg eller nyans eller annat kännetecken än perfekt hår 24/7. Oavsett allt detta så är Obama endast 48 år gammal och lär fylla Youtube med tacktal också i framtiden. Obamas talskrivare är förresten den bara 26-årige Jon Favreau.

I Sverige har Johan Norberg gått och grunnat på varför europeisk vänster inte varit mer entusiastisk till Obama. Förklaringen som han länkar till är spännande konspiratorisk och går ungefär ut på att Obamas mångkulturella bakgrund och budskap gör det svårt för Europavänstern att tycka så illa om USA som man reflexmässigt vill göra och att bla bla bla bla bla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla bla bla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla blabla bla bla bla... ja, så sjukt mycket text har artikeln istället för att bara konstatera att mainstreamdemokrater ligger närmare Europas folkpartister än socialdemokrater och att europeisk vänster i sakfrågorna inte alltid har så överdrivet mycket att vara entusiastisk över. Nordamerikansk högerpress i form av, säg, New York Post, går inte direkt ner i spagat och skriver entusiastiska spaltmetrar om hur Reinfeldt & Co säger sig vilja värna om den svenska modellen med allmän sjukvård och kollektivavtal... eller har jag missat något?

För att iallafall hålla en tå på ämnet Kanada (som den här bloggen ju handlar om, minst ett par gånger per kvartal) så kan jag länka till den nyligen genomförda opinionsundersökningen som ligger och skvalpar i Googlecachen och som berättar att 4 av 5 kanadensare skulle rösta på Demokraternas presidentkandidat.

Vilken nyhet, och så jätteintressant! Landets käre konservative PM (premiärminister) Stephen Harper lär dock få fortsätta gnissla tänder för att han inte kan agera utifrån de idéer han hade innan han tillträdde som partiledare och minoritets-PM ("Oh noes, Kanada är för mycket av en nordisk välfärdstat! Teh horror! I fix!") utan att folket ger honom sparken. Dessutom lär han snart också få sitta i ensamt majestät på tronen för klimatskeptikerledare när nu vännerna John (Howard, föredettingen i Australien) och George W. (Bush) båda snart är borta och t o m McCain säger sig vilja göra något åt smältande isar och stigande havsvatten.

En annan nyhet är att jag bemödade mig att kolla på amerikansk fotboll (att skilja på från kanadensisk fotboll, förstås) för första gången i söndags. Nä, jag var inte ensam heller. Men, man, satt det hårt åt. Motståndet bestod inte direkt bara av Finalmatchen Superbowl LXIIYZXVNQ utan 267 timeouts, reklam, 3 halvlekspauser, reklam, random underhållning, reklam, Tom Petty och reklam. Och reklam, reklam, reklam och reklam. Seriöst kändes det som att långt mer än hälften av tiden gick åt till annat än se sporten där fett stora snubbar kutar runt med eller brottas om en oval boll i stora skydd och riktigt tajta brallor i intervaller mellan avblåsningar. Det stigma som råder i engelsktalande Nordamerika kring tajta badbrallor (speedos) blir bara underligare när de två största sporterna baseball och football båda bär glansiga tajta långbrallor. Consistency, people! Please!

Superbowleventets haussade men tyvärr nästan förvånansvärt trista reklamsnuttar finns förstås att kolla på här på www.myspace.com/superbowlads. Javisst, på indiemusikens mecka! Hahaha! Ahahahahaha! HahahahaHAHAHAHAHAHAHA!

Okej det där är inte enbart roligt men vad kan man förvänta sig i ett samhälle där forskningsföretag bevisligen lägger dubbelt så mycket $$$ på reklam som på - WTF? - forskningen. Det är så absurt att jag nog nästan ändå inte kan låta bli att gilla det: http://www.cbc.ca/consumer/story/2008/01/03/drugs.html

Obama for prez* då!

* 23800 googleträffar, Hillary 9950, McCain 11700, och Romney 762 (ägd)