Un arrangement socialiste

Dagen huvudnyhet är det har framkommit att premiärminister Stephen Harper i kampanjbidragsbrev har kallat Kyotoavtalet en socialistisk plan för att suga pengar ur världens rika länder. Ett påstående som är särskilt roligt när man dagligen kan följa hur hans konservativa parti desperat försöker ändra på sin image som det oljekapitalsfinansierade, klimatuppvärmningsförnekande, Stetsonhattbärande partiet från Kanadas eget Texas – Alberta. Bara för några veckor sedan byttes den hårt kritiserade miljöministern Rona Ambrose ut i ett försök att övertyga landets allt mer klimatoroade invånare att ändå sätta sin tilltro till partiet som under sitt ettåriga styre inte bara har beslutat att Kanada ska överge Kyotoavtalet utan också anamma G. W. Bushs framgångsrika syn på klimatfrågan.

De Konservativas trovärdighetsproblem är så stort att man börjat köra smutskastningsreklam i tv riktad mot Liberalerna nytillträdde ledare, Jean Chrétiens f d miljöminister, Stéphan Dion. Att det är första gången en smutskastningskampanj dragits igång utanför en valrörelse vittnar mer än något hur desperat det Konservativas läge är när klimatfrågan på kort tid har blivit kanadensarnas viktigaste politiska fråga, och när man vet att nyval kommer närhelst parlamentets övriga partier gör gemensam sak och fäller den konservativa minoritetsregeringen.

Fortsättning lär följa och antagligen en ganska spännande sådan. På något sätt lyckas den politiska lunken i Kanada vara mer dramatisk och händelserik och ha ett större nyhetsvärde och genomslag än motsvarande lunk i svenska riksdagen. I Sverige får man på sin höjd se två regeringspartier gå i klinch i en fråga man vet att de fem minuter senare kommer att kompromissa om, allt för att undvika nyval och förlora MAKTEN. Gäsp.

Plages de Wi-Fi

Okej, jag lovar att försöka dra ner på att tjata dumheter här men den här bloggpostningen är så fenomentalt menlös att jag inte kan låta bli att länka till den. Jag ger er: Världens 10 bästa sandstränder med trådlöst internet.

Bara tänk... bländande solsken, millimeterstora sandkorn, salt havsbris, trådlöst internet och... din obrukbara dator.

Men varför nöja sig med att bara lista topp-10 när antalet sandstränder som ligger en gatbredd från ett internetkafé med WLAN borde röra sig kring det astronomiska? (Att lista Buenos Aires 8:a när staden saknar stränder och badbart vatten så till den grad att folk reser till Mar del Plata fem timmar bort är å andra sidan hejdlöst, ja nästan ofattbart, FEL!)

Jag skulle kunna säga att jag inte gillar bloggosfärens brist på bloggredaktörer, men det gör jag; tror jag.

*"Bloggosfären" kan f ö vara svenskan allra fulaste ord.
**Min nuvarande bloggprofilbild tillägnas Johan-Holy. Haha, I knew it!

Viking moderne

Istället för att skriva ner hemresan från Montréal förra veckan så möts jag av det här fenomenala gapskrattet: E-type ny ledamot i Skönhetsrådet.

Höjdpunkter:
Han har ett stort historiskt intresse, och specialkunskaper om vikingatiden.
- Det är modigt och fräscht att kommunfullmäktige röstat fram mig.
[…]
Själv bor han i Bromma där han har haft ett stort vikingaskepp på tomten under hösten.
[…]
- Det är det vackraste man kan se när man vaknar på morgonen!
[…]
Enligt finansborgarrådet Kristina Axén Olin kommer Martin Eriksons historieintresse att vara mycket värdefullt för rådet.

"Specialkunskaper om vikingatiden", "fräscht", "vikingaskepp på tomten" - det här är helt hysteriskt roligt faktiskt. Och, visst, lätt att raljera om men får man hoppas på att en Moderatpamp lyckas sätta Gert Fylking på en tom stol i Svenska Akademien också?

Men hahahahahaha, jag kan inte ens börja fundera på hur jag ska formulera det här för Jessica. Margaret Atwood blir ersatt av Pamela Andersson i Council of Canadians styrelse kanske?

Estadounidense?

Idag upphör passfriheten för kanadensare som flyger till USA och jänkare* som flyger till Kanada. På 60-talet behövde kanadensare inte ens visum för att jobba i USA men idag står det nordamerikanska frihandelsavtalet och andra integrationsförsök sig slätt mot Kriget mot terrorismen och de slutna gränser som följer i dess spår. Vinnare på växande isolationismen skulle det kanadensiska nationsbygget kunna tänkas vara även om Kanada idag ofta definieras just av sin unga brist på definierbarhet, i kombination med snö, kyla, vildmark och ishockey. Frågan är vad USA tänker sig göra åt dem som tänker skippa passkontrollen för att ta sig in landet – 5061 km landgräns säkrar man inte med att resa en Israel-Palestina-mur på någon vecka. Fortsättning lär följa.

* Fånigt ord men vad kallar man medborgare i USA utan att använda ordet som borde inkludera alla invånare på den amerikanska kontinenten? Amrisar? USA:are? USA:ner? Eller, efter spanskans estadounidense, förentastatare? Haha. Estadounidense hade blivit ett stiligt låneord om det inte varit för dess längd och vokaler i följd.

Pond hockey

Kanadas mest älskade och romantiserade tidsfördriv. Ishockeyns ursprung och själ.

Null

Jag vet inte vad det blir av det här. Jag hade tänkt lägga upp ett foto och skriva något om vår gårdag men jag har fortfarande inte klart för mig vad jag tycker om att, i brist på ett bättre ord, hänga här. Så vår långa hemresa från Montréal får åtminstone vänta imorgon, alternativt för evigt.

Visst duger en blogg fortfarande till ett eller annat men just nu skulle jag hellre tjabba via gmail, Skype, messenger eller sms än att bloggposta något som någon kanske skulle vilja läsa. Men visst, med en redaktör och ett arvode skulle jag skriva kilometervis om The Great White North för om det här landet finns det hur mycket som helst att berätta. Jag vet bara inte om jag tycker en blogg är sättet att göra det på.