President Obama möter Kanadas generalguvernör (de facto statschef) Michaëlle Jean under Obamas första statsbesök igår. Fin, speciell bild, det där.

Veckans mest fängslande läsning har varit Globe and Mails artikelserie om Vancouvers ökända Downtown Eastside, stadsdelen som inte bara är landets fattigaste och mest problemtyngda utan som ligger mitt i den av landets rikaste städer som om precis ett år ska stå värd för vinter-OS 2010.

Artikelserien började i helgen med gripande personporträtt om människorna som bor i Downtown Eastside och en genomgång över de ca 10 miljarder kronor man har satsat på området under den senaste 10-årsperioden utan att egentligen ha kunnat förbättra livet för dem som bor där och har under veckan fortsatt med att diskutera på de vilka sätt man kan få till stånd en faktiskt förbättring när en massa pengar inte räcker för att göra det.

Jag har åkt genom Downtown Eastside längs Hastings Street en gång och minns fortfarande den ledsamma och magontframkallande misär vi passerade under ett par långa minuter.

Jag har varit inne på det tidigare men Alexander Ovetjkin kan verkligen vara världens bästa lagidrottsman för tillfället.

Jo, också när han sänker fel lag.

Mycket att stå i med det här att flytta in. Har iallafall lagt upp ett par bilder som kom till innan dethära internets kablades upp i lägenheten.

Nu: öl, ost och habs.

Framme i Montŕeal. Till skillnad från i Seaforth finns här både folk och bilar att glutta på.

Trans Canada Highway genom New Brunswick ser verkligen ut så här: fyra filer, skog och skog, och någon enstaka bil.

Skylten säger: "Edmunston 193". Lägger man till 108 till Rivière-du-Loup, 197 till Québec City och 247 till Montréal så har vi nu knappt 750 km kvar.



I Rivière-du-Loup möter vi St Lawrence-floden. Vi svänger vänster och följer den uppströms, västerut.

Norrut, bakom bergen på andra sidan, finns bara vildmark. Tusentals kilometer vildmark som sträcker sig ända till nordpolen.

View Larger Map

Sista kollen innan vi lämnar dimman, isen och Nova Scotia bakom oss.



"Are we there yet?" Nej, vi har exakt 1243 km kvar.

Nu åker vi. Stay tuned.

Vädret, ja. Vi är tvingade att ha stenkoll på det eftersom vädret kan hinna slå om ordentligt både tre och fyra gånger på en så lång sträcka. Men kanadensare är bra på sådant här och har nyttig respekt för vinterväder så vi nöter väderleksrapporter timme för timme.

Det som gör det svårt är att vi ska köra i två dagar och att vi kör västerut och mot nästa lågtryck (som ofta rör sig österut) istället för med ett högtryck. Helst skulle vi alltså vilja pricka in sol båda dagarna men det verkar sitta långt inne. Det enda vi är någorlunda säkra på är att sol betyder ca -15 °C och nederbörd betyder +5 till -5 °C. Och att vi faktiskt har gott om tid och kan ta det lugnt och stanna längs med vägen.

Just nu haglar det och en vädervarning gick precis ut om underkylt regn. Får se hur det ser ut imorgon; Vi står på standby.

Vi packar och undrar hur mycket tre personen kan ta med sig i en halvkombi med takräcke. 650 liter ryms i bakluckan men sedan...?

Den flytta-med-bil-filosofi vi har diskuterat oss fram till lyder ungefär: bare essentials, then prioritise.

Vi vet att de fem trogna flyttlådor som följde med oss med flygfrakt när vi först flyttade till Nova Scotia för 2 1/2 år sedan får plats (med viss möda), sedan vill ha med oss dammsugare, barnvagn och kanske resespjälsäng. Ändå känns, just nu, det vettlöst omväxlande tö-, regn, minusgrader-vädret som i veckor har täckt bilen och gången till bilen med ett tjockt lager hal, knagglig is som en större utmaning. Vem vill flytta i kamp med elementen?

Så vi är inte längre hemlösa utan har en bostad i Montréals Mile End nära Petit Italie. En 4 1/2:a på Montréalspråk, vilket motsvarar tre rum och kök, och inflyttningsbar sedan i söndags.

Så vi har bara att flytta in! Och först köra Halifax - Montréal.

En nystart, återigen. Med färre tecken och större frekvens (är tanken, som om man aldrig har hört det löftet förr). Kanske mindre om Kanada per se och mer om vad just vi sysslar med här.

Det hade kunnat bli en twitterfeed om den hade haft plats för bilder och två meningar i följd. (Dessutom har jag postat några testinlägg från uppehållet nedan.)