Plus de la politique

Eftersom Kanada är ett av få länder som med fog kan, och antagligen bör, ägna en massa tid och spaltmetrar åt USA:s primärval så tänkte jag fortsätta att tjata om det lite, lite till också här.

Trött på att läsa om det? Ja svenska medier/bloggosfär har väl inte ägnat spaltmetrar åt att motivera varför man följer något som inte kommer att påverka Sverige särskilt mycket, om än alls. Faktum är att jag gärna skulle läsa en artikel om hur Obama, Hillary, McCain eller (kanske helst) Huckabee skulle påverka Sverige om de kom till makten. Men det lär kanske inte hända va? Lättare att bara haka på medialavinen kring världens maffigaste popularity contest.

Idag är det (som om jag behöver säga det) viktiga primärval i Ohio och Texas men redan igår hölls det (som om jag ens behöver säga det) kanadensiskt delstatsval i Alberta. Resultat var heller inte oväntat: för 11:e gången på raken röstade befolkningen för ett konservativt styre, den här gången gav 53% av rösterna från 41% av de röstberättigade en nätt majoritet på 87%. Det är nu 38 år sedan Alberta styrdes av något annat parti och även bland ledande konservativa börjar ett visst obehag skönjas. För vid hur lågt valdeltagande har vinnaren (oavsett parti) inte längre någon legitimitet? Och var går gränsen för hur få röstberättigade en legitim majoritet kan regera på? Västvärldens politiker och medier kritiserar gärna demokratiska tillkortakommanden och sammanbrott så länge de sker i andra, mindre demokratiska länder men när det händer i något av västerlandets fullgoda demokratier så är det alltid dödstyst. Att västvärldens politiker och medier ens skulle diskutera varandras valsystem på samma sätt man kan diskutera fiske-, alkohol-, miljö-, invandrings- och utrikespolitik finns ju inte, trots att valsystemen mellan västdemokratierna skiljer sig markant åt och att makthavarna rimligtvis borde tycka att det finns bättre och sämre valsystem.

De senaste dagarna har i o f s demokrater i USA anklagat konservativa i Kanada för att lägga sig i primärvalet genom hävda att Obamas tveksamhet till dagens NAFTA är spel för gallerierna. Vanligtvis brukar den här typen av anklagelser höras från norra och inte södra sidan gränsen men Kanadas konservative statsminister Steve Harper börjar göra sig ett namn vad gäller att lägga sig i och utöva bully tactics. Sedan igår hotar han t ex fånigt nog att stämma oppositionen för förtal, första gången i kanadensisk statsminister tar till det greppet minsann.

Avslutningsvis, en kort grej om vilkens sorts USA Obamas väljare ser och i framtiden vill se: http://www.nationalpost.com/opinion/columnists/story.html?id=328029.

Några översättningsförslag på brazilling?